Bibliotekets historia i Halmstad går tillbaka till makarna Anette och Florus Toll, den senare överstelöjtnant och chef gör Hallands Bataljon. De hade båda ett brinnande intresse för litteratur och byggde upp en betydande boksamling. Makarna höll under 1800-talets första hälft litterära salonger i Halmstad. På så sätt blev de verkliga pionjärer i stadens kulturliv.
Anette och Florus Toll hade inga barn och efter deras död donerade de 1859 sin samling innehållande 1 700 böcker till Halmstads lägre lärdomsskola, senare Halmstads Läroverk som vid den här tiden hade lokaler i tornhuset vid Storgatan. Tanken var att samlingen skulle kunna fungera som skolbibliotek men böckerna skulle även kunna lånas ut till allmänheten.
Stort intresse för bildning
Inom arbetar- och nykterhetsrörelsen fanns ett stort intresse för det som på den tiden kallades bildning. Redan 1898 startades arbetarebiblioteket som blev stadens andra bibliotek, och från och med 1902 inrymdes i dåvarande Folkets Hus. Från 1907 fick de visst ekonomiskt stöd av staden och började då också låna ut böcker till allmänheten.
Frågan om att starta stadsbibliotek var aktuell i flera svenska städer vid 1900-talets början. I Halmstad beslutade stadsfullmäktige 1907 att årligen avsätta medel till en fond som med tiden skulle användas för att starta ett stadsbibliotek. Sannolikt samtidigt tillsattes en bibliotekskommitté för att förbereda frågan. 1914 hade fonden nått en sådan storlek att kommittén ansåg att tiden var lämplig för att förverkliga planerna på ett stadsbibliotek. Det första världskrigets umbäranden försenade emellertid arbetet. Först 1920 kunde kommittén lägga fram en plan för hur ett stadsbibliotek skulle kunna inrättas, och 1921 godkände stadsfullmäktige förslaget. Då tillsattes också en särskild biblioteksstyrelse.
Otto Ström anställdes på heltid som assistent Otto på det nya biblioteket. Han skötte i huvudsak det praktiska arbetet. Läroverksadjunkten Arvid Kindberg utsågs till stadsbibliotekarie. Detta var ett begränsat uppdrag som gick att kombinera med hans ordinarie arbete som lärare. Uppgiften bestod i att ha uppsyn över verksamheten och genomföra inköp av böcker.
Den 5 september 1922 öppnade stadsbiblioteket i ombyggda lokaler på Hospitalsgatan mitt för S:t Nikolai kyrka och granne med det gamla korsvirkeshuset med fasad mot Stora Torg. Under kriget hade fastigheten använts av kristidskommissionen. Lokalerna beskrevs i Hallandsposten som välordnade, tidsenliga och angenäma. De mörkbetsade möblerna och bokhyllorna gjorde ett exklusivt intryck.
Smutsiga böcker ansågs som osmakliga och ohälsosamma.
Första rummet vid entrén innehöll ett kapprum och sittplatser för att läsa tidningar och tidskrifter. Här fanns också en toalett. Det framhölls att det var lämpligt att besökarna tvättade händerna innan de ”tummade på böckerna”. Smutsiga böcker ansågs som osmakliga och ohälsosamma. Själva bibliotekssalen var uppbyggd kring en centralt placerad utlåningsdisk som medgav god sikt över bokhyllorna. Dessa var indelade efter ämnesområden på ett sätt som underlättade för låntagarna att hitta rätt böcker. En ungdomsavdelning hade placerats i ett hörn tillsammans med ett läsbord.
Föreningar fick låna lokalen gratis
Bakom en glasvägg mot Hospitalsgatan fanns ett läsrum för vuxna. En av tankarna bakom detta var att låntagarna i förväg skulle kunna ”provläsa” i de böcker som de övervägde att låna. På andra sidan bibliotekssalen fanns ett rum för möten och studiecirklar. Det var inrett i en intim allmogestil. Tanken var att lokalen skulle lånas ut gratis till stadens föreningar.
Stadsbiblioteket hade öppet på vardagar mellan 12:00 och 13:00 samt mellan 16:00 och 20:00. Utlåningen administrerades via ett kortsystem över både låntagare och böcker. Dessutom fanns det kortsystem över all litteratur som sorterade dels efter författarnamn, dels efter boktitel. Lånetiden var två veckor och kunde förlängas. Det gick även att sätta upp sig på väntelistor till efterfrågade böcker.
Det nya bibliotekets bokbestånd bestod av 1 200 exemplar. Det fanns pengar för mer men ett problem var att böckerna skulle bindas in på ett särskilt sätt vilket var en tidskrävande och dyr uppgift. Året efter invigningen nåddes en överenskommelse med staten om att införliva den Tollska samlingen i stadsbibliotekets bokbestånd. Namnet ändrades samtidigt till ”stadsbiblioteket med Tollska biblioteket”. 1934 slogs arbetarbiblioteket också samman med stadsbiblioteket. Det blev dock kvar i Folkets hus och betraktades som en filial till stadsbiblioteket.
Den snabbt expanderade verksamheten i stadsbiblioteket gjorde att lokalerna vid 1930-talets början framstod som otillräckliga. Ett förslag togs fram till hur en utbyggnad skulle kunna göras av lokalerna på Hospitalsgatan. På grund av en ekonomisk felräkning blev genomförandet försenat. Då nya beräkningar var klara fanns planer på att istället bygga ett nytt rådhus på tomten. Man kan undra var det hade hamnat om planerna på en utbyggnad av stadsbiblioteket hade hunnit verkställas?
Riksväg 2 genom Halmstad gjorde att planerna ändrades
Tanken blev nu istället att stadsbiblioteket 1939 skulle flytta in i det gamla rådhuset vid Nissan. När det gamla stadsbiblioteket revs 1936 flyttade verksamheten till provisoriska lokaler i det gamla läroverkets solennitetssal. De magasinerade samlingarna flyttades direkt till det gamla rådhusets vind.
Planerna ändrades dock då dragningen av riksväg 2 genom Halmstad blev aktuell. Den skulle innebära en rivning av det gamla rådhuset. 1942 lade stadsarkitekten Fredrik Wetterqvist istället fram ett förslag på ett nybyggt stadsbibliotek vid Fredsgatan. Ännu en gång kom ett världskrig att försena planerna men 1953 stod den nya byggnaden klar. Det året gjordes knappt 200 000 lån. Byggnaden härbärgerar idag ungdomsverksamheten ”Nolltrefem”.
Redan efter 20 år hade verksamheten vuxit ur stadsbiblioteket vid Fredsgatan. Nu startade en politisk process på 30 år med åtskilliga utredningar följda av negativa beslut. Till slut bestämde sig stadens politiker för en placering bortanför Österskans och invånarna fick rösta fram det arkitektoniskt mest attraktiva förslaget. Resultatet blev dagens spektakulära stadsbibliotek som stod färdigt 2006 och definitivt är en av Halmstads ”arkitektoniska pärlor”.
Läs mer:
