Om det är okej eller inte råder det delade meningar om. Några saker är i alla fall givna: Alla gör det, alla gör det för att i ett tidigt skede få reda på vad som egentligen väntar – och alla kommer fortsätta att göra det.
Vad det handlar om?
Spioneri.
Eller bevakning av motståndare, som det lite finare kallas.
Men varför behövs det då, varför gör landslagen det här?
Sveriges bevakare Roger Sandberg – vars uppgift har varit och fortfarande är Tyskland – svarar på fem frågor för att förklara vad som pågår utanför planen.
Konkret och kort – enligt Sandberg – innebär det att bryta ner motståndarens spel i ett antal skeden, offensivt som defensivt. Utanför spelet studeras fasta situationer och även egenskaper hos spelare.
- Hur vill de bygga upp spelet? Och hur vill vi då försvara oss mot det? Sedan handlar det om kontring, hur vi vill kontra samt återerövring av boll, det är viktiga beståndsdelar av fotbollen numera. Många matcher avgörs med det här, säger han.
- Ja, och det tror jag finns stora fördelar med. Då jobbar man fram en metod som man kan utgå ifrån. Då blir det inte heller så subjektivt, och sedan vet man att det är det här vi ska titta på.
- Om man vet vad som komma skall kan man skapa en träningsplanering som är anpassad till den typen av matcher man förväntas få. Sedan tror jag också att det finns vinster i att en del spelare vill veta vad de ska möta för typ av spelare, och då kan man förbereda dem på deras match i matchen, detaljer som de kan ha nytta av.
- Jag tror alla lag oavsett nivå, om man har möjlighet, vill scouta motståndaren. Det vore väldigt slöseri att inte ta den chansen. På landslagsnivå är det här en självklarhet.
- Det handlar om att förbereda spelarna så bra som möjligt inför en match. Det vore dumt att inte försöka läsa in vad motståndare har för styrkor och svagheter. Det är klart det har betydelse.
- Det är ett begrepp som har smugit sig in i fotbollen.
- Man försöker se situationer i spelet som laget ska reagera på. Det viktiga i det här är att man tränar så man ser samma sak, så att det inte blir att halva laget uppfattar situationen på ett sätt och halva på ett annat.
I förbundskapten Janne Anderssons landslag är det trion Tom Prahl (Mexiko), Lars Jacobsson (Sydkorea) och Sandberg (Tyskland) som har skött/sköter bevakningen av motståndarna, tillsammans med analytikern Christoffer Bernspång.
Enligt Sandberg är kartläggningen en viktig del av fotbollen, men det är långt ifrån allt.
- Jag tror att man absolut ska ta chansen att förbereda laget så mycket som möjligt men samtidigt gäller det att veta begränsningarna. Pratar man för mycket om motståndaren så finns risken att man glömmer vad man själv ska göra. Det viktigaste av allt är ändå att man har koll på vad grunderna i sitt eget arbetssätt är, säger han.
