– Det är förhoppningsvis inte så illa som det först befarades. Så jag är optimist fram till jag får beskedet, säger Johansson som gjorde succé när han i januari tog klivet från Halmstad Hammers i Hockeyettan till SHL-laget Linköpings HC med fem poäng varav tre mål på sju matcher.
Tills allt fick ett abrupt och smärtsamt slut mot Leksand för två veckor sedan. Redan efter 37 sekunder tvingades han kliva av isen för att senare sätta sig på läktaren med vänsterhanden kraftigt bandagerad och armen i mitella.
Men vilken form av skada det rör sig om är belagt med – sekretess!
– Jo, det är strikta order från klubben till oss spelare att inte prata om skadorna eftersom vi har haft så många på sistone och väldigt mycket fokus har lagts på det i media.
– Så nu avvaktar jag de sista röntgenbilderna och hoppas på det bästa.
Alexanders återkomst till SHL efter drygt två år blev närmast sensationell när han snabbt blev en viktig pjäs i det bottenkämpande LHC.
– Jo, det var ett bra träningsläger i Halmstad under tre månader, skrattar han.
– Jag märkte ju hur snabbt det gick för istiden ökade väsentligt redan efter två matcher. Efter alla år i SHL visste jag förstås vad som väntade, men jag tvivlade ändå på om jag skulle våga ta för mig tillräckligt, inte minst offensivt, eftersom SHL är en defensiv liga med mycket speldisciplin.
Fast där behövde den 32-årige anfallsveteranen aldrig vara orolig.
– Nej, jag kom ju in med gott självförtroende och hade inte samma ryggsäck som många av lagkompisarna.
Så om LHC inför nästa säsong kommer med ett nytt kontraktserbjudande?
– Det får jag ta ställning till då. Jag trodde ju egentligen inte att jag skulle spela så mycket mer på den här nivån. Så det beror ju även på familjen och min arbetsgivare, Eleiko, där jag just nu bara är tjänstledig.
Alexander arbetar inom produktionen och på lagret, ”det passade bäst ihop med hockeyn”, och kan se en framtid inom företaget.
Samtidigt är det nu som han på riktigt kan jämföra att vara SHL-spelare med att vara Hockeyettanspelare. Och de är enorma.
– Ja, man märker hur priviligierad man är när man får lira hockey på heltid. Och hur tufft det är i Hockeyettan att kombinera hockey med arbete och familj.
Men den dagen som han kommer att satsa mer på den civila karriären finns Hammers, där han hann med 26 poäng (12 mål) på 22 matcher, med i bilden igen.
– Absolut! Då är Hammers definitivt ett alternativ om jag ändå vill fortsätta att spela ett tag till och vi bosätter oss här för gott.
Men först har Alex ett uppdrag att utföra; att rädda kvar LHC i SHL, när han, i väntan på diagnos just nu håller igång med benstyrketräning.
– Det gäller att undvika de två sista platserna. Annars får vi kriga i nedflyttningsmatcherna, säger han och avser de ångestladdade matcherna i bäst av sju där förloraren åker ner i Hockeyallsvenskan.
– Fast egentligen tycker jag att det är vansinne att något lag ska behöva åka ut ett sånt här coronaår. Ingen mår ju bra av det.
Själv tillhör de snart de unika inom hockeysläktet som inte har haft covid-19.
– Ja, faktiskt. Att jag lyckades undvika det i Hammers var otroligt, säger Alexander som naturligtvis också följer sitt gamla gäng:
– Jag och (Robin) Dahse pratas vid ett par dagar i veckan och likaså (Mattias) Åkesson. Och det ser ju bra ut så kan laget bara vinna serien kan det nog bli en och annan skalp ii play-off-spelet också.
