Limhamn/Bunkeflo 2
IS Halmia 1
– Nej, då var vi tvungna att gå för seger eftersom vi hade järnkoll på de övriga resultaten, suckar tränaren Anders Wallin.
En efter en kommer Halmia-spelaren gående mot omklädningsrummet efter att vid slutsignalen förtvivlade och chockade hade sjunkit ner på planen.
– Jag pallar inte med att prata just nu om det är okej, säger en bedrövad Marcus Jönsson – tillsammans med Rasmus Bengtsson och Ola Lindh trotjänarna i laget.
– Jag vet inte vad som händer efter 1–0, men när vi vet hur viktig varje poäng i den här enkelserien är och har varit har vi blivit rädda och slutat spela. Det var samma sak mot Västra Frölunda när vi tappade 1–0 till 1–2 på bara några minuter, analyserar Rasmus sin femte säsong i laget.
– Men det har varit en konstig säsong där vi har bytt spelare, bytt spelsystem, bytt presspel, men aldrig hittat vårt spel, fortsätter han.
Längre bort, ensam på en bänk, sitter Oskar Rantala Törnfeldt, måltjuven och en av ljusglimtarna den här mörka säsongen.
– Det är inte konstigt att vi ligger där vi ligger när vi inte kan visa mer energi än så här. Efter 1–0 blev vi för bekväma och därför blev målet snarare negativt än positivt för oss eftersom kvittering kom så snabbt.
Jodå, när Halmia väl spräckte nollan efter 55 minuter så var det just Rantala Törnfeldt som tryckte in 1–0 i öppet mål sedan Adam Gundersen lämnat retur på Marcus Jönssons friläge, vilket fick de 30-talet nedresta Halmia-supportrarna att jubla.
Bara för att lite drygt minuten senare sätta jublet i halsen när Carl Geronson tilläts löpa sig fri på högerkanten och rulla bollen förbi Markus Rydeberg på skåningarnas första riktigt heta chans.
Då hade Halmia från start tagit hand om taktpinnen. Men sett till spelövertag hade ISH också svårt att skapa några heta chanser. Förutom när Marcus Jönsson tvingade Gundersen till en vass räddning, där Vuk Lugonjic inte hann fram på returen (7), Kenan Covrk nickade över från nära håll på hörna (13) och Lugonjic såg att L/B-målvakten var långt ute men lyftningen mot tomt mål gick utanför (33).
– Sedan ska vi ha straff när en Limhamn-spelare räddar bollen med handen. Annars är det mål där, påpekar Wallin och avser efter tilltrasslad situation efter Endrit Ibishis frispark.
– Jag tycker annars att vi i första halvlek får matchen dit vi vill när vi kommer rättvända och skapar lägen, fortsätter ISH-tränaren.
Men beskedet i pausen att Prespa Birlik ledde borta mot Vinberg och att det var oavgjort mellan Eslöv och Ängelholm tycktes närmast förlama Halmia.
– Ja, då kände vi pressen ännu mer, trots att det var vi som hade avgörandet i egna händer, medger Bengtsson.
För närmare än ett antal farliga hörnor, ett tungt skott av Lugonjic som Gundersen med möda tippade till hörna (80) och ett skott av Marcus Jönsson som strök den bortre stolpen (85) kom Halmia aldrig efter 1–1.
I stället kom mardrömsminuterna. Först när Eslöv gjorde 2–1 mot Ängelholm (87) och sedan när Prespa Birlik avgjorde med sitt 3–2-mål mot Vinberg (88).
– Då kastade vi in en tredje forward för så länge det var oavgjort i den ena matchen ville vi inte riskera kvalplatsen, förklarar Anders Wallin som i stället fick se inhopparen Fabian Green rulla in 1–2.
– Jag är helt tom, det är helt sjukt så vi får väl prata framtid sedan, säger Kristoffer Thydell vars kontrakt nu löper ut.
– Att spela i trean, det kan jag inte svara på nu, säger Oskar.
– Jag hoppas att alla stannar för vi har alla ett ansvar. Sedan skulle vi gjort 15 mål till sett till alla ramträffar och chanser vi skapat. Men allt har gått emot oss med skador och sjukdomar och i en enkelserie fanns det inte tid att rätta till allt. Så det känns för jävligt, konstaterar Anders Wallin som ändå kan tänka sig att stanna:
– Jag är en tävlingsmänniska som vill ha revansch och ta upp laget igen. Men det är ju upp till föreningen.
