Det är ingen direkt hemlighet att Åke Sintring är en samlare. Han har synts i SVT:s Antikrundan mer än en gång. Och HP har tidigare skrivit om hans förnämliga samling av autografer.
Hur det ligger till blir också tydligt när vi kliver in i hans bostad. Hyllorna bågnar av prylar, tidningsklipp och pärmar. På golvet står kassar vars innehåll nog är oklart även för Åke själv.
– Nu håller jag på och ”döstädar”. Annars blir allt det här en dag en övermäktig uppgift för mina döttrar, säger han.
Glasplåtarna hittades på loppmarknad i Skogaby
Det var under genomgången som han hittade de mystiska glasplåtarna. Det är alltså fotografier vars negativ finns på glasskivor.
– Jag köpte dem på en loppis i Skogaby för några år sedan. Sedan glömde jag bort dem. Men nu vill jag inte att de glöms en gång till, säger Åke Sintring.
Det handlar om drygt 80 glasplåtar. Personerna som avbildas håller på med allt från att gå på jakt, dricka punsch(?), åka skridskor och bada nakna till att spela kort, arbeta eller bara posera för fotografen.
– Det här tror jag är fotografen. Han har plåtat sig själv i en spegel, säger Åke Sintring.
Inget foto visar någon lätt igenkänd bakgrund. Det är också okänt vilka människorna är eller var de levde. Endast motorfordonen skvallrar om att bilderna torde ha tagits när 1900-talet var ungt.
– Den enda ledtråden är att en motorcykel har ett M på nummerskylten. Det kan betyda Malmöhus län. En bil har ett N på skylten, kanske Halland då, säger Åke Sintring.
”Det är en verklig skatt”
Han är förstås intresserad av att få veta mer om bilderna.
Varför köpte du dem?
– Tja, jag är över huvud taget intresserad av fotografier. Jag har tidigare köpt tjocka album med studiofoton.
Och vad fick du betala?
– Runt tjugo, trettio kronor tror jag det var. Inte över fyrtio i alla fall.
Det är Åkes granne Gunnar Thornell som hjälpt till att återskapa plåtarna i digital form så att vi kan visa dem här i Hallandsposten. Åke Sintring kan tänka sig att skiljas från originalen om de hamnar i rätta händer.
– Samlingen måste ta vägen någonstans någon gång. Men jag vill att de ska hamna rätt. Hos någon som verkligen är intresserad.
– Det är en verklig skatt. Jag är själv helt tagen av att titta på dem, det är som att titta in i en annan värld eller en annan nation än den man själv lever i, säger Åke Sintring.
LÄS OCKSÅ: Åke Sintrings möte med Muhammad Ali
