På Tyludden, precis vid strandkanten där vågorna slår in mot klippor och sten, ligger restaurang Salt. Från trädäcket kan besökarna njuta av en vidunderlig utsikt över havet och Tylön som är södra Hallands enda ö, spana på bad- och nöjeslivet i Tylösand eller se solen sakta gå ner i horisonten.
Den kalla och blåsiga våren har Paul ”Palle” Lundin lämnat bakom sig när han nu öppnat Salt för femtonde sommaren.
– Ett år hade vi snö på invigningen och vi hade precis avslutat reparationer så jag tog emot i byggkläder och gummistövlar. Det gick det med, säger Paul tryggt.
Lite regn och rusk är nämligen inget som bekommer en man som år ut och år in kämpat mot vädrets makter.
– När vi skulle öppna sommaren 2003 skrattade de gamla farbröderna häromkring åt mig och sa att Salt skulle blåsa bort. De pratade om en rejäl storm 1963, men jag tänkte att ”är det 40 år mellan stormarna är det ju ingenting”, minns Paul.
I nästa andetag konstaterar han att ”men nu kommer de ju tätare...”.
Första året gick allt bra. Salt hade då ett ettårigt bygglov och när säsongen var slut revs och packades restaurangen ihop. Men redan andra sommaren ändrades det.
– Kommunen tyckte att Salt var ett så trevligt inslag så jag fick ett treårigt tillfälligt bygglov och kunde därför låta det mesta stå kvar. Glad i hågen åkte jag sedan tillbaka till Stockholm där jag jobbade på den tiden, berättar Paul.
Då kom Gudrun. Den 8 januari 2005 drog hon in med våldsam kraft och lamslog stora delar av södra Sverige i flera dygn. Paul fick ett samtal dagen efter som han knappt kunde ta in.
– ”Salt är borta. Helt borta”, sa rösten i andra änden. Jag bara tänkte ”vaddå borta?”. Jag hörde vad hon sa men förstod inte innebörden, säger Paul.
Tillsammans med sonen Oliver tog han sig omedelbart ner till Tylösand. Synen som mötte honom var förödelse. Känslan kan han knappt sätta ord på.
– Jag såg ingenting av Salt. Det fanns ingenting kvar.
Salt var borta. Men det var långt ifrån tomt på platsen.
– När vi kom stod här mer folk än på HBK:s hemmamatcher. De hade grytor, glas och alla möjliga grejer i händerna som de hade plockat upp – för att lägga tillbaka, trodde jag. Men så vände sig någon om och sa ”där kommer han”. Vissa släppte sakerna, andra gick därifrån.
Paul förklarade att sakerna var hans, vilket de flesta förstod och godtog. Men vissa svarade ”Det där är vrakgods”.
Efter Gudrun följde en jobbig tid. Delar av det som en gång varit en restaurang låg spritt över hela stranden, ända bort till Ringenäs.
– Det tog en månad att städa. Och jag hade stora kostnader, det fanns inga försäkringar som tog detta. Jag tvingades belåna mitt hus upp till skorstenen, säger Paul.
Ett tag såg det riktigt mörkt ut. Huset låg ute till försäljning men Paul lyckades rädda det i sista stund genom att ha tre jobb. Han for mellan nattklubbar och restauranger i Stockholm, Borlänge och Köpenhamn.
– Det gick inte i längden så våren 2005 tog jag in två delägare, Richard Kalmar som jobbat i köket och Halmstadföretagaren Göran Svensson.
Paul säger att han aldrig tvekat att fortsätta kämpa för Salt. Inte ens när det visade sig att Gudrun inte var en olycka som kom ensam. Efter henne följde bland annat Per, Yoda, Simone, Sven, Gorm och Urd, för att nämna några. Ingen ödelade som Gudrun men alla har orsakat mer eller mindre stora skador på Salt trots att restaurangen genomgått renoveringar som gjort den mer tålig och bastant.
– När det blåser 29 sekundmeter krossas fönster och mycket blåser sönder. Varje år måste vi plocka ner trädäcket och golvet inne i restaurangen, annars blir det som plockepinn. Så visst, vi är nog lite förundrade själva över att Salt fortfarande står kvar, säger Paul.
Att reparera sitt skötebarn oväder efter oväder tycker han ändå är hanterbart. Det går att fixa, förklarar han. Det riktigt tuffa har varit alla överklaganden kring bygglov och detaljplaner från grannar, och att Salt egentligen aldrig haft en permanent adress.
– Att alltid leva i ovisshet, med hopp om att vi ska få lyckas med det här och det faktum att vi är tre personer som satsat vår privata ekonomi, det är värre.
Paul tycker dock att nästan alla är positiva till Salt.
– Alla man möter säger att det här är ett fantastiskt ställe och vi har besökare från hela Sverige och även hela världen. Och kommunen har alltid stöttat oss och velat oss väl. Jag känner att 99,9 procent tycker att det är kul att vi finns, men det är alltid den negativa sidan som hörs.
Jag frågar, igen, om han någonsin varit nära att ge upp.
– Nej, man måste orka annars kan man inte hålla på med det här. Jag älskar ju detta, att skapa saker och att träffa människor.
Kämpaglöd finns det med andra ord gott om i denne 53-årige man som har flera kända ställen i Halmstad inskrivet i sitt cv – Daltons, Klosterköket, Pio, Bond och Boom boom room till exempel. Men trots alla satsningar på nöjeslivet i centrum närde han länge en dröm om att öppna restaurang på stranden.
– Jag älskar stranden och hängde alltid här som barn. Jag var en strandens Mowgli kan man säga och som 12–13-åring drev jag kiosk och hyrde ut solstolar och sålde allt man kan tänkas sälja på en strand.
I olika omgångar, från 20-årsåldern och framåt, sökte Paul lov för att få bygga en restaurang mitt på Tylösands strand. Trots konstanta nej fortsatte han att lämna in nya ritningar och förslag på hur den skulle kunna se ut.
Till slut fick han veta att strandskyddsområdet bara sträckte sig fram till Livräddartornet. Efter gällde parkskyddsområde.
– Där fick man ha tillfälliga byggnader om det gynnade allmänheten. Så föddes Salt och namnet kom till för att krogen ligger vid vattnet och jag brukar simma en hel del och vet hur salt vattnet kan vara, berättar Paul.
Första sommaren med Salt var överväldigande.
– Vi visste ju inte om det skulle bli som en korvkiosk eller vad, men vi hade fullt från dag ett. Det var helt fantastiskt men skapade också viss panik. Vi hade inte tillräckligt mycket personal och alla fick jobba dag och natt den första månaden.
Salt har kört på samma koncept sedan start. Med ett litet kök – 19 kvadratmeter, fyra gaslågor och en liten grill – behöver menyn planeras noga.
– Ibland snittar vi tusen tallrikar per kväll och därför måste vi jobba på ett speciellt sätt. Vi ändrar inte menyn så ofta, har enkla upplägg och satsar på svenska råvaror. Hög kvalité går före att ständigt förnya menyn, berättar Paul.
Genom åren har han haft flera kändisar på besök, men det är inget han fäster så stor vikt vid.
– Vi har en policy att alla som kommer hit ska slippa bli fotograferade och helst inte behöva skriva autografer, för vi vill att de ska kunna vara sig själva. Så jag tänker inte så mycket på det. Men vi har haft kungahuset här och efter det ville en kund köpa stolen som prinsessan Madeleine suttit på. Det fick han inte, säger Paul och fortsätter:
– Zlatan kom in en fullproppad lördagskväll och åt glass med jordgubbar, och vi har haft alla möjliga popidoler och andra kändisar, såsom skådespelaren Alexander Skarsgård och tennisproffset Roger Federer här.
Sommaren som vi just nu njuter av blir med största sannolikhet den sista för Salt på nuvarande plats. I ett par års tid har Paul velat flytta upp sin restaurang en bit från havet till platsen där det i dag ligger ett rött hus som kallas Bastuhuset.
– Det är fallfärdigt och planen är att det ska rivas och att vi bygger upp Salt där.
Ärendet är inte helt avgjort än och vis av erfarenhet räknar Paul kallt med att det kommer att överklagas så långt det går. Det hindrar honom dock inte från att drömma om framtiden.
– Planen är att vi ska utöka säsongen genom att ha öppet på helger, högtider och för förbokade sällskap. Vi ska också ha ett badhus med bastu, minipool och dam- och herrdusch. Vi vill dessutom att bereda plats för Livräddarna så att de får bättre och fräschare lokaler för utbildningar och annat, och det är ett samarbete som både de och vi gläds åt, säger Paul.
Flytten ser han fram emot. Att slå igen Salt i september är däremot förknippat med oro och ovisshet.
– Detta är sista resan för oss, och om inte den nya placeringen går igenom blir det kanske inget mer Salt.
Han hoppas att sagan om den havsnära restaurangen får ett bra slut så att han kan börja skriva på en ”del två”.
– Jag har en ofantlig kärlek till Salt och tycker att Halmstad bör ha ett sådant här ställe. Jag har drivit det så länge, kämpat så hårt och satsat mitt liv, både personligt och ekonomiskt. Även om det varit mitt eget val och jag inte kan skylla på någon annan så hoppas jag att det slutar lyckligt. Det ska ju sagor göra.
Lite om: Paul Lundin
Bor: Villa i Tylösandsområdet.
Familj: Sonen Oliver.
Gör: Driver Restaurang Salt som är med i White guide. Har egen konsultfirma i restaurangbranschen. Har tidigare bland annat drivit Daltons, Klosterköket, Pio, Bond och Boom boom room.
Intressen: ”Det finns nästan ingen ro för fritid eftersom all problematik med Salt har tagit över, men jag försöker spela lite paddle.”
Då är Salt som bäst: ”När jag spelat liveversionen av Pavarottis Nessum Dorma på hög volym, ackompanjerad av solens nedgång och försvinnande bortom horisonten, och gästerna ställt sig upp och gråtit och gett mig stående ovationer för att det var det vackraste de har varit med om.”
Pauls tre utflyktstips
Söderpiren
”Ett mycket skönt kaféhäng vid stranden med en fantastisk utsikt och gofika.”
Riccardos
”Italienaren som har lyckats med det omöjliga, att producera strålande god glass på landet och har väckt upp en bit av Halmstads sovande del.”
Tylön
”En underbar pärla med en fantastisk stillhet och vår enda ö som tyvärr förfaller.”
