Linda Lomelino gör bakverk till konstverk

Under flera år kombinerade Linda Lomelino sin passion för bakverk med ett vara säljare på en kosmetikavdelning i Halmstad. Sedan sommaren 2013 är det fotografering och bakning för hela slanten.

– Jag kände att det var dags. Jag stod ändå bara och tänkte på vad jag skulle baka när jag kom hem. Då hade jag också släppt två kokböcker och började få lite inkomster från dem, berättar hon.

Premiärboken ”Lomelinos tårtor”, som kom 2012, är fortfarande storsäljaren och har översatts till bland annat engelska, tyska, franska och spanska. Men även de tre efterföljarna – Lomelinos glass, Sweet food & photography och Lomelinos pajer –går bra.

– Det är mest böckerna jag lever på, även om de inte gör mig rik. Jag fotograferar också lite till företag och gör recept till olika mattidningar. Bloggen tjänar jag inga pengar på, men det är ju via den som jag får kontakt med mina följare.

Gensvaret för Linda Lomelinos bakverk och bilder är enormt. I skrivande stund har hennes Instagram-konto drygt 738 000 följare och bloggen ”Call me cupcake” runt 40 000 unika besökare i månaden. Tack vare ett analysverktyg kan hon också få en bra bild av vilka de är.

– Mina följare är faktiskt ganska lika mig själv. 78 procent är kvinnor och de flesta är mellan 23 och 34 år. Flest följare bor i USA, England och Ryssland. Sverige kommer först på fjärde plats, följt av Australien, konstaterar Linda efter en snabb koll i mobilen.

Följarnas kommentarer och frågor är nu också så många att hon fått lägga upp en FAQ, Frequently Asked Questions, i sin blogg.

– Den absolut vanligaste frågan är vem som äter upp allt som jag bakar. Svaret är att jag och min sambo kränger i oss rätt mycket själva, säger hon med ett skratt.

Dina bakverk är ju också konstverk. Gör det inte ont att sätta kniven i dem?

– Nej, det är inga problem. När jag gjort en riktigt snygg tårta så kan jag fotografera den i timmar, men sedan vill jag ju smaka. Smaken spelar jättestor roll, det får inte bara vara vackert. En del av mina följare nöjer sig nog med att titta på bilderna, men många vill själva baka och få receptet.

Att socker och bakverk är bannlysta av många hälsoprofeter, tycker hon sig inte märka av.

–Det är klart man måste få äta sötsaker, det gäller bara att hitta en balans. Man behöver ju inte äta en hel tårta själv. Men det är tur att vi har hund så att jag kommer ut på långa promenader. Annars hade jag nog aldrig lämnat köket.

Linda gör ett försök att själv beskriva sina bakverk och bilder, och vad det är hon vill uttrycka, men fastnar på vägen.

– Nej, jag kan inte sätta ord på det. Jag inspireras mycket av naturen, både i bakverkens dekor och i bilderna. Det är nog lite renässansmålning över det hela och mycket färger. Jag skulle verkligen vilja kunna måla, men det är inte min grej.

Men vad är hönan och vad är ägget? Bakar du för att kunna fotografera eller är det bakningen i sig som är det viktiga?

– Om jag måste välja en titel, så ser jag mig främst som fotograf. En period funderade jag på att utbilda mig till konditor och öppna ett café, men sedan insåg jag att fotograferingen är en så stor del . Jag skulle aldrig få för mig att baka utan att ta en bild och det är kombinationen som är så fantastiskt rolig. Jag tror inte heller konditorsjobbet skulle passa mig. Då ska man vara snabb och rationell. I mitt kök är det ständigt kaos och jag vill ha gott om tid på mig.

Linda gör allt själv – bakar, stylar, agerar och fotograferar.

–Vill jag ha med mig själv i bild så använder jag fjärrutlösare. Jag har försökt engagera min sambo ibland, men han har inte riktigt samma tålamod som jag. En gång gjorde jag ett jobb för NK, där jag bara skulle styla bakverk och någon annan fotografera. Det kändes jättejobbigt. Bilderna blev fina, men de hade en helt annan stil än mina.

Att hon inte är professionellt utbildad konditor - eller fotograf - har aldrig bekymrat henne.

– Det är förstås jättebra att ha en utbildning, men samtidigt gillar jag inte regler och att känna mig begränsad. Jag lärde mig grunderna i fotografering när jag gick på Sturegymnasiet, men jag vill gärna experimentera. Jag gör kanske inte alltid rätt, men det blir bra ändå. Och jag kan garantera att recepten fungerar eftersom jag provar allt hemma i köket.

Inom kort får Halmstadborna möjlighet att stifta närmare bekantskap med Lindas fotokonst. På onsdag är det vernissage på Halmstads konsthall i Stadsbiblioteket och utställningen pågår till den siste februari.

– Jag hoppas att många ska komma dit och tycka att det är kul och inspirerande. Jag har valt ut bilder från bloggen och mina böcker, men det blir också en del naturbilder från resor till Island och Kroatien, berättar Linda.

Under det kommande året hoppas hon också få göra en resa till Madeira, den plats som hennes pappa kommer ifrån.

– Pappas släkt kommer ursprungligen från Italien, men flyttade till Portugal någon gång på 1500-talet. Tyvärr kan jag ingen portugisiska, men vill jättegärna åka dit och träffa min släkt. Jag har faktiskt en namne i USA, som också heter Linda Lomelino, och jag antar att vi är släktingar. Hon har ett Instagramkonto som heter nästan samma som mitt, så hon har säkert fått många konstiga frågor från mina följare.

Yvonne Persson