– Som läget är nu har konsumenten ingen chans att veta hur mycket kemikalier, eller vilka, som finns i en mensprodukt. Inte heller hur bra uppsugningsförmågan faktiskt är, säger mensforskaren Louise Klintner i Stockholm.
Egentligen är hon doktor i ekonomi och har den tjusiga titeln Reseach and Impact Lead (ungefär ledare för forskning och påverkan) på The Case for Her, som arbetar med frågor som rör menstruation och kvinnlig sexuell hälsa och njutning.
Miljardindustri
Sin doktorsavhandling skrev hon i Lund, om bristen på standarder för mensprodukter – och efter att ha arbetat med frågorna i sex år är hon en av dem som har allra störst kunskaper på området i landet.
– Mensprodukter är en miljardindustri. De allra flesta tar för givet att det finns en internationell standard och att det görs oberoende testning av bindor, tamponger och andra mensprodukter. Men så funkar det alltså inte – och det är konsumenterna som drabbas av detta, säger Louise.
Hon är tydlig med att det trots allt inte finns någon anledning att skrämmas. Bristen på tillsyn och standardisering betyder inte per automatik att mensprodukterna är skadliga eller dåliga. Problemet är bara att ingen kan garantera att de inte är det. Likaså saknas det kunskap om hur användningen påverkar kroppen, både på kort och lång sikt.
– Och då talar vi alltså om produkter som används tätt intill våra mest absorberande slemhinnor. Alla andra produkter som man har i, eller nära, kroppen är standardiserade eller reglerade, säger Louise.
För sex år sedan gjorde Kemikalieinspektionen en engångstillsyn av mensskydd. Resultatet den gången visade inget alarmerande. ”Vi bedömer att hälsorisken är låg vid användning av de mensskydd (...). Alla som använder dessa produkter kan fortsätta att göra det utan att vara oroliga för negativa hälsoeffekter från kemikalier”, skrev myndigheten, när rapporten publicerades 2018.
Det var en engångsinspektion. Sådant måste ske löpande.
Men att luta sig tillbaka och känna sig trygg med det duger inte, menar Louise.
– Det var en engångsinspektion. Sådant måste ske löpande. Bara för att någonting är okej vid en viss tidpunkt, behöver det ju inte vara bra senare. Förhoppningsvis kommer allt fler typer av mensprodukter att dyka upp på marknaden framöver – och de behöver förstås också kontrolleras.
Att många kvinnor har underlivsproblem är ett faktum, konstaterar Louise efter sin doktorsavhandling.
– Eftersom vi faktiskt inte vet vad som finns i mensprodukter så kan vi heller inte säga att de inte orsakar något negativt. Det finns gynekologer som antyder att mensprodukter skulle kunna spela roll när det gäller exempelvis svampinfektioner.
Moms på mens
Summan för alla de bindor och tamponger som används under ett liv med mens brukar anges till cirka 50 000 kronor. Det handlar alltså om mycket pengar för något som inte är självvalt.
– I Sverige och Europa likställs bindor och tamponger med vilka konsumentprodukter som helst, och beskattas därefter, säger Louise.
LÄS MER:En enda menskopp kan ersätta 1 600 bindor och tamponger
I Sverige är momsen på mensskydd 25 procent, vilket kan jämföras med 12 procent på restaurangbesök och 6 procent för att spela padel. Det är alltså betydligt högre moms på produkter som är nödvändiga för en person som tilldelats ett kvinnligt kön, än på sådant vi väljer själva.
– Redan 2016 beslutade EU att medlemsländerna får sänka momsen på mensprodukter till noll procent om de så vill, säger Louise.
Sedan dess har flera EU-länder genomfört vissa sänkningar – men inte Sverige. Här är momsen på mensskydd bland den högsta i hela världen. Dock har flera politiker höjt rösten för att en sänkning ska ske.
Reglering på gång
För Louise handlar kampen främst om att få till stånd en internationell standard för produkter som används vid mens, med riktlinjer och testmetoder som garanterar säkerheten och kvaliteten för användaren.
Och här har hennes doktorsavhandling betytt ett genombrott: Med ett svenskt förslag i botten håller nu en global standard på att ta form, och den Internationella Standardiseringsorganisationen, ISO, har gett beslutet grönt ljus.
– Det här leder inte bara till en ökad trygghet när det gäller mensprodukternas innehåll. Vi väntar oss också att standarden kan komma att bidra till ökad innovation. Med tydliga krav och något att förhålla sig till blir det lättare för nya producenter att tänka annorlunda och slå sig in på marknaden, säger Louise.
Även ur solidarisk synpunkt är hon väldigt glad över beslutet.
– Förhoppningsvis minskar detta arbete också skammen kring mens.
LÄS MER:Måste det vara så meckigt att ha mens på 2000-talet?
Men arbetet med att ta fram en standard, som Louise själv är involverad i, går förstås inte över en natt. Än får alla som menstruerar vänta ett tag till på att skyddens kvalitet och säkerhet garanteras.
– Det är många parter som ska komma överens, så det tar ett antal år innan vi är framme. Men vi är i alla fall på väg – äntligen! säger Louise.
Louise Klintner
Ålder: 31 år.
Yrke: Ekonomie doktor samt Research and Impact Lead på The Case for Her, som jobbar med investeringar för en bättre kvinnohälsa.
Bor: I Stockholm.
Om termen mensprodukter: ”Den är att föredra framför ordet mensskydd. Mens är inget farligt som man behöver skydda sig mot, så termen skydd känns missvisande och bidrar ytterligare till att stigmatisera mensen.”
Använder själv vid mens: ”Menskopp, tvättbara trosskydd och menstrosor.”
Hur tror du att framtidens mensprodukter ser ut? ”Jag tror att menstrosan kommer att vinna mark. Den är enkel och praktisk att använda.”
