Hennes jobb – att få folk att skratta

Sedan hon var barn har Linnéa Lexfors älskat fars och buskis och varit en ”Stefan & Krister-nörd”

– Jag kollade på alla inspelningar jag kunde komma över och försökte lära mig sketcherna utantill. Så för mig är Vallarna jättestort, säger Linnéa Lexfors och nyper sig hårt i armen för att visa att det nästan känns overkligt att hon står på den scenen.

När Vallarna i sommar ger Korvfabrikören, en klassisk buskis med lättsmält humor och mycket tokigheter, spelar Linnéa Lexfors en av korvfabrikörens två döttrar.

– De är väldigt pratglada och aningen blåögda, lite som Bill och Bull som avslutar varandras meningar, berättar Linnéa.

Just det sistnämnda är inte alltid helt enkelt.

– Det gäller att få till tajmingen och melodin. Att vi dessutom är två skåningar som ska prata halländska på scenen, gör det till en extra rolig utmaning, säger Linnéa, som är uppvuxen i Helsingborg.

Musikintresset kom först

Scenvanan har hon i blodet. Under hela uppväxten sjöng Linnéas mamma i jazzband och ord som att ”repa” och ”spelning” blev tidigt en del av henne vokabulär.

– Pappa jobbade som musiklärare, så intresset för sång och musik har jag absolut med mig hemifrån.

I grundskolan gick hon i musikklass och som 11-åring debuterade hon i musikalen Annie på Nöjesteatern i Malmö och fick spela med sin stora idol Eva Rydberg. Samma Eva värvade flera år senare Linnéa till Fredriksdalsteatern i Helsingborg.

– Jag trodde jag skulle dö när hon ringde och frågade. Under gymnasiet hade jag fastnat allt mer för teater och att få roa folk.

Sammanlagt gjorde hon fem säsonger på Fredriksdalsteatern i Helsingborg, men nu är det alltså Halland som gäller för Linnéa Lexfors. Hon bor i Halmstad, men arbetar i Falkenberg. Förutom att hon gör sin andra sommar på Vallarnas friluftsteater, har hon de senaste sju åren medverkat i Falkenbergsrevyn.

Det finns stora likheter mellan buskis och revy, som att syftet är att underhålla. Men genrerna skiljer sig också åt på flera plan, berättar Linnéa.

– Bara en sådan sak som att en revy innebär en helskotta massa klädbyten. Nu har jag samma klänning hela sommaren.

Trots att hon medverkat i många teaterföreställningar tidigare, var det en omställning att komma till Vallarna, vars scen hon intog för första gången förra året, i Skrot, hopp och kärlek.

– I början tog jag inte riktigt ut svängarna så stort som krävs på den scenen. Jag förstod inte hur mycket man ibland måste överdriva för att nå ut till en så stor publik. I år känns det som att jag har lite lättare med det.

Blyg sida

Linnéa Lexfors säger att hon alltid har tyckt om att få folk att skratta, med snabba repliker och imitationer av folk och dialekter. Hon älskar att stå på scenen, men beskriver att hon även har en blyg sida. Dessutom är hon en klassisk övertänkare.

– Jag har en tendens att oroa mig för allt möjligt. Och sociala tillställningar kan i vissa fall skapa ångest hos mig.

Under många år led hon av panikångest i perioder, men det händer alltmer sällan, delvis som ett led i att hon accepterat hur hon fungerar.

– I dag kan jag njuta av de flesta sociala sammanhang, men jag vet att jag kan bli jättetrött efteråt och behöva återhämtning.

Men ångesten kommer aldrig i jobbsammanhang. På scenen njuter hon bara.

– Det beror nog till stor del på att jag för det mesta spelar någon annan än mig själv. Och föreställningarna föregås ju alltid av en repetitionstid, vilket gör mig trygg. Men jag skulle aldrig utsätta mig för improvisationsteater till exempel. Fy, vad läskigt!

I sommar blir det 35-40 föreställningar med Korvfabrikören på Vallarna. Därefter väntar några veckors semester innan ensemblen ger sig ut på Sverigeturné.

– Och efter turnén börjar revyn igen. Med tanke på hur den här branschen ser ut så lever jag verkligen ett lyxliv.

Linda Kling