Det är en samling filmmusik av Björn Isfält. Ni skulle känna igen flera av låtarna. Hans liv tog slut i förtid 1997 och vid det laget hade han tonsatt ett pärlband av underbar filmmusik.
”En kärlekshistoria”, ”Änglagård” och ”Ronja Rövardotter” känner nog de flesta till. Musiken är omväxlande och en sann njutning att lyssna igenom. Samlingen av ofta alltför korta arrangemang från 2000 känns väldigt svensk och gör mig på gott humör.
Min favorit är ledmotivet till ”Resan till Melonia”. Melodin är så enkel och repetitivt uppbyggd att den inte borde funka. Ändå är den så ljuv och optimistisk att den ger mig rysningar varje gång. Den stegrande uppbyggnaden gör att jag nästan lyfter själv.
För mig har han lyckats gestalta livet självt och jag fylls av en enorm tacksamhet. I bakhuvudet minns jag scenen där barnen och deras räddare lyckats fly Plutonia och styr mot friheten. Det är väl en bild värd att bevara?
