Amerikanen Pete är rödögd som en pollenallergiker i maj när vi hamnar bredvid varandra i bussen till hotellet i Frankfurt. Det är 55 timmar sedan han såg en säng senast, men det är priset man får betala för att jaga månskugga över hela världen.
– First contact! ropar en man som talar med tydlig tysk brytning.
På fackspråk betyder first contact att månen börjat nagga solskivan i kanten. Skådespelet har börjat.
Tillsammans med ett par hundra andra är vi på en halvdagsutflykt till Turkiet. Målet, en stenig kulle några tiotals mil nordost om turistorten Antalya i Turkiet, nådde vi för ett par timmar sedan. Här har researrangörens egen meteorolog räknat ut att förhållandena är som bäst för att se det många planerat flera år i förväg: en total solförmörkelse.
Själv har jag drömt om att få se det sällsynta himlafenomenet sedan astronomiintresset tog fart i sjuårsåldern, och hade egentligen tänkt begå min förmörkelsedebut redan 1999. Men den gången satt jag på HP:s redaktion i Hylte, med regnet strilandes utanför, och lyssnade till Ekots utsände radioreporter som höll på att göra i byxorna av upphetsning när den rumänska himlen ovan honom mörknade.
Det tyska företag som arrangerat utflykten har som specialitet att ordna resor till ställen med olika astronomiska tilldragelser, och då i synnerhet solförmörkelser. För tre år sedan landade man en jumbojet på Antarktis is. Då steg en förmörkad sol över horisonten där, och 2008 styrs kosan till norra Sibirien i samma ärende.
En solförmörkelse inträffar nästan varje år någonstans i världen, men långt ifrån alltid över bebodda trakter.
I Sverige hände det senast på 50-talet, och inte förrän 2126 är det dags igen.
Det är när solen, månen och jorden hamnar i en rät linje och månens kärnskugga far över jordytan med en hastighet av 30 000 kilometer i timmen som det av somliga så eftertraktade fenomenet inträffar.
Av en nästan osannolik kosmisk slump ser månen och solen härifrån exakt lika stora ut, och därför blir effekten så dramatisk vid en förmörkelse. Området som skyms bort av månen kan sträcka sig över flera kontinenter, men är bara några få kilometer eller mil brett. Själva totaliteten varar som längst lite drygt sju minuter, men oftast betydligt kortare än så.
När solens starkt lysande yta skyms bort framträder istället dess mycket ljussvagare atmosfär, koronan. Alldeles vid månkanten kan röda protoburanser skönjas, jättelika utbrott av glödande plasma som solen kastat ut i rymden.
Intill mig står en tysk kvinna och drar frenetiskt i håret åt alla håll samtidigt som hon stirrar på ett vitt lakan som ligger uppspänt på backen. Hon försöker få syn på det speciella ljusfenomen som visar sig minuterna innan månen helt slukar solskivan då alla skuggor som silas genom lövverk (eller hårtestar) antar formen av små halvmånar.
Från den första kontakten har en dryg timme förflutit. De tillresta förmörkelsefantasterna har haft gott om tid på sig att rigga teleskop, videokameror, teleförsedda kameror och all möjlig tänkbar utrustning för att förevi
ga händelsen. En mindre skog av stativ reser sig nu på den lilla kullen vi klättrat upp för. Somliga ser sin första totalitet medan andra är gamla i gamet.
– Efter min första solförmörkelse bestämde jag mig för att aldrig missa en enda under resten av mitt liv, berättar Pete, som rest hela vägen från Los Angeles enkom för de knappa fyra minuterna i turkisk månskugga.
– De har tagit mig till ställen jag aldrig skulle fått se annars, som Taj Mahal i Indien, pyramiderna i Egypten och på safari i Afrika, berättar han. Sin första förmörkelse minns Pete inte mycket av, eftersom han hade fullt upp med att sköta alla kameraprylar. Så numera riggar han bara upp en digital videokamera som får rulla under hela förloppet.
Tio minuter kvar till andra kontakten, det vill säga total förmörkelse.
Fortfarande går det inte att titta mot solen utan de speciella filterförsedda glasögon reseledaren delat ut i förväg, men i det omgivande landskapet har ljuset mattats en aning. Av solen återstår nu bara en smal skära som den framrusande månen raskt tuggar i sig.
När en minut återstår vänder jag blicken mot tyskans utspända lakan. Det är inte längre vitt. Det är blått.
Nu avtar dagsljuset snabbt, men inte som en snabbspolad skymning utan på ett mycket märkligt vis. Ljuset liksom "grånar". Hjärtat bultar, knäna skakar och utmed ryggen löper kalla kårar. Det är en sällsam känsla, faktiskt inte helt behaglig, som infinner sig. När det sista ljuset letar sig genom dalarna på månens yta gnistrar månsolen som en diamantring i skyn. På några sekunder mörknar himlen helt och fördunklar det ganska månlikt kala landskapet.
Runt hela horisonten syns det oförmörkade dagsljuset utanför månskuggan som en vacker skymning. I samma ögonblick som solen helt förmörkas träder den silverskimrande koronan fram. Där solen nyss var finns nu ett rödsvart hål omgivet av en statiskt laddad självlysande hårboll, ljus som fullmånen ungefär.
Runt omkring jublar tyskarna men själv flämtar jag bara i den starkaste sinnesrörelse jag upplevt. Inga ord eller bilder räcker till för att beskriva synen av något som kunde varit hämtat ur en science fiction-film. Astronomiintresserad eller ej, det här måste sätta djupa spår hos envar som råkat hamna i vägen för månens kärnskugga.
Efter tre minuter och 40 sekunder blixtrar en ny diamantring till, den här gången på andra sidan månen, och förtrollningen är bruten. Lika snabbt som ljuset försvann, lika snabbt återgår allt till det normala. Spontanapplåder blandas med uppsluppet sorl. Någon skålar i bubbelvin, medan andra firar med öl. Tysk öl, förstås. Somliga fortsätter spana mot solen och fotograferar den sista fasen av förmörkelsen, men de flesta packar ihop och traskar ner mot den väntande lunchen och kommersen med "jag-var-där"-tröjor, innan bussarna vänder åter mot militärflygplatsen i Konya och färden hem.
Eclipse-junkien Pete har just sett sin tionde solförmörkelse. För mig tog det exakt tre minuter och 40 sekunder att utveckla samma beroende.
Vi ses i Sibirien 2008, Pete.
Tre olika typer av förmörkelser
+Partiell: En del av solen är skymd.
+Annulär eller ringformig: Månen är för långt borta för att täcka hela solen.
+Total: Hela solskivan är skymd av månen.
+Avstånd solen: 150 miljoner km
+Avstånd månen: 384 000 km
+Kommande totala solförmörkelser: 1 augusti 2008 Synlig över bla Nordkanada, Grönland, Sibirien. 22 juli 2009 Synlig över Indien, Nepal, Kina.
