Andra säsongen av SVT:s ”Husdrömmar Sicilien” går just nu på tablå-tv, men den som tittar på SVT Play kan se alla programmen i en följd. I femte avsnittet behöver Marie Olsson Nylander hjälp av en trädgårdskunnig person – som visar sig vara Susan Hübel från Halmstad.
Först en kort presentation av ”Husdrömmar Sicilien.” Det är alltså familjen Olsson/Nylander från Höganäs som köpt ett 400 kvadratmeter stort palats i staden Termini Imerese på Sicilien. I den första säsongen fick vi följa renoveringen av själva huset, nu är det fokus på trädgården. Som alltså fram till tidigt i våras var en obestämbar djungel.
– Ja, i många år har folk gått förbi på gatan ovanför och kastat ner skräp i den. Men tack och lov har fruktträden fått växa fritt, säger Susan Hübel och förklarar sedan hur hon hamnade i den här husdrömmen:
– Marie och jag har känt varandra ganska länge. Vi träffades när hon drev ett inredningsföretag och jag blev helt knockad av hennes unika fingertoppskänsla. Sedan har vi hållit kontakten, och när jag nu såg på Instagram att hon behövde hjälp med trädgården skrev jag – mest på skoj – att jag kunde komma ner.
Men Marie tog tacksamt emot erbjudandet och på annandag påsk flög Susan ner med sin syster Leyla. (Som är totalt ointresserad av inredning, inte följer en enda influcencer och inte hade någon koll på att huset hon skulle till var välkänt i hela Sverige…).
Hade järnkoll på ”Husdrömmar Sicilien”
Susan, däremot, hade givetvis järnkoll på Palazzo Cirillo och hade sett vartenda avsnitt i första säsongen. Och inte bara för att hon känner familjen Olsson/Nylander, utan också för att hon älskar Sicilien och Medelhavslivet.
– Du vet, allt det där lite bedagade, värmen och folklivet. Hela jag är en kulturkrock, min farmor är från Istanbul och halva mitt blod är Balkan. Och det går nästan inte att komma närmre det än där nere.
Och att se Palazzo Cirillo i verkligheten var något utöver det vanliga – till och med för en professionell inredare som Susan.
– Bara att huset är rosa – jag älskar den där smutsrosa färgen – och har terrass och massor med balkonger. Och att kliva in i stenhallen och mötas av de där trälejonen som Marie ställt där, ja, det går inte att ta in. It’s a dream!
Väl på plats bodde Susan och Leyla i en egen lägenhet, men tillbringade all sin vakna tid hos Marie, som då bodde där med familjens yngsta barn, femåriga Solveig.
– Den italienske arkitekten och trädgårdsmästaren hade redan beställt träd och de flesta växterna, men jag var med och tyckte till om vissa placeringar. Jag var en sidekick, som tillsammans med Marie spånade fram lite roliga idéer, som det där med tegelpannorna som blir till krukor.
Men eftersom Susan och Leyla kom ner precis i början av trädgårdsanläggningen blev det också en hel del grovarbete. De grävde, grävde och grävde ännu mer.
– Ja, vi hissade upp 30 gigantiska säckar med jord och skräp. Det tog tre dagar att fylla dem – och ett helt liv att få upp dem, säger hon och förklarar att trädgården är ganska otillgänglig:
– Du kommer bara in i den från huset, och den är omgiven av tio meter höga murar. Så allt skrymmande måste firas upp eller ner från den lilla väg som löper förbi längs ena långsidan.
”Det finns inget manus, allt spelas in rakt av”
Till exempel fick man hissa ner några träd och ett gäng stora krukor – som riskerade att krascha mot stenmuren när de skickades ner. Just den abrovinken skapade en del dramatik (som också är med i programmet).
– Ja, alla var rätt pressade där och det uppstod en dispyt mellan arkitekten och trädgårdsmästaren. Men det löste sig, säger Susan och poängterar att allt som visas är ”helt äkta, rätt igenom.”
– Det finns inget manus, allt spelas in rakt av. Marie har också en handkamera och även vi andra har filmat lite. Det är inga omtagningar utan allt fångas precis som det är.
Förutom att gräva, skapa originell inredning och prata växter, hann Susan, Leyla och Marie med en massa sakletande.
– Vi besökte mängder av butiker, för att hitta alltifrån textilier och möbler till inredningsprylar. En gång spanade vi in en kruka högt upp på en hylla. Men det blev ingen affär – det visade sig att det låg en död råtta i krukan, säger Susan och skrattar.
Arbetsbyxor och sekatör inte så vanligt bland kvinnor
Att damerna rörde sig ute i det italienska samhället med arbetsbyxor och sekatörer i fickorna, väckte en del uppståndelse.
– Det existerar ju inte där att kvinnor jobbar på det sättet. Så i början möttes vi av en viss skepsis, men det förvandlades till något roligt.
Vi var med på invigningsfesten och det kändes som att vara med i en film.
När Susan ska beskriva resultatet, den färdiga trädgården, säger hon att den är ”helt overklig”.
– Alltså, de tog fyra månader och var jättemycket jobb, men de har verkligen fått ihop det. Kontrasten mellan det nya och det gamla, pizzaugnen, alla de där fantastiska murarna, citronträden som fanns där från början… Vi var med på invigningsfesten och det kändes inte som att man var i en privat trädgård, utan mer som att vara med i en film. De där dagarna var det dessutom 38 grader, helt perfekt för mig som är så frusen och alltid längtar till värmen, säger Susan och inflikar att hon var på Sicilien i två omgångar: tio dagar i april-maj och sedan en knapp vecka runt midsommar, i samband med invigningsfesten.
Är du nu så inspirerad att du själv tänker göra en ”Husdrömmar Sicilien”?
– Ja du, det hade varit något. Jag stortrivs i de där lite ruffiga städerna där folk grillar i gränderna och sitter på uteserveringar när skymningen faller. Men det dyker hela tiden upp nya roliga projekt här hemma, plus att det handlar om tid och pengar – och att det är en ganska invecklad process. Men vem vet, kanske i framtiden?
Kommer du att åka ner till familjen Olsson/Nylander och Palazzo Cirillo igen?
– Det hoppas jag verkligen. För min egen del är den stora vinsten nog att vänskapen med Marie har djupnat. Hon är precis sig lik, trots all uppståndelsen. Och vad gäller min medverkan i tv-programmet så är det precis lagom – jag befinner mig i periferin, vilket passar mig perfekt. Du kan aldrig måla någon annans tavla, men du kan vara en körsångare, någon som bidrar och gör att det blir en bättre helhet.
Susan Hübel
Ålder: 58 år.
Bor: Hus strax utanför Harplinge.
Familj: Maken Anders och tre barn: Ellen, 26 år, Adrian, 22, och Theodor, 18 år.
Gör: Inredare på Zetas handelsträdgård i Stockholm, samt inredare och trädgårdsformgivare i ett eget företag. Driver Harplinge blomsterodling – ”ett kul vid sidan-om-projekt” – på en tomt 1,5 kilometer från hemmet.
Kul minne från Sicilien: ”De två tanterna som bodde i ett av lägenhetshusen som låg granne med Bills och Maries trädgård. De stod däruppe och tittade ner på allt vi höll på med. De hette Tarantino, precis som regissören, och hade bott där i 57 år. Vi var också och hälsade på dem, och när vi kom hade de målat läpparna röda – de var så söta!”.
Är: Luststyrd. ”Jag kan aldrig säga nej till sånt som är kul, utan bara kör. Och om det skulle skita sig, om det inte går ihop sig, då kan jag göra något annat. Det finns alltid jobb, det oroar mig inte.”
Mer om SVT:s ”Husdrömmar” kan du läsa här:
