Nyårsdikt av Elisabeth Skog: ”Nu faller äntligen snön över det hela”

I årets nyårsdikt skriver Elisabeth Skog om omikron – och om snön som faller tätare också över dom sömnlösa.

ANNONS

1. Omikron eller Kom mor

Kom orm

Kom ko

Kom min mor

Kom i mink

Kom i krom

Kom i kimono

Kom min mor

Min ikon

Kom konor

Inkom oro

Inom norm

Minor minor

Kom orm

Kom ko

Kom rom

Kom kir

Kom ro

Kom ni

Kom ork

Kom min mor.

2. Ode till snön

Det finns en plats där kroppen passar precis,

detta gäller alla.

Det kan vara en ort i Halland,

ANNONS

en solig grop i dynerna efter andra stenen på sandstranden

(man syns inte på håll).

Den kan vara en annan människa,

en längtan,

eller en kista

(trång och lång som barndomen).

Eller en nyvunnen fädernegård

kanske en hembygdsdräkt man kommit över billigt på en loppis.

Allt förmodligen funnet och förlorat igen.

Nu faller äntligen snön över det hela,

över kommunkontor och flerfamiljshus,

över slutstädade sommarstugor och patriciervillor i nedan,

över tallskogen och dess dugliga vandrare i kostsamma funktionskläder.

Jag kunde nästan varit en av dem,

med lite mer know-how och entreprenörsanda,

kunde jag varit en av dem.

Nu faller snön tätare också över dom sömnlösa,

Över fuktiga lakan och alla tända små lampor på nattduksborden.

En lindring att tänka just på dessa milda lampor,

som blinkande kedjebrev mellan vakande.

Nu faller snön över olösta korsord och borttappade pusselbitar,

över kantarellerna och så oansenliga frön,

över bortglömda badbollar och grodfötter.

Och över rävarnas varma nosar.

ANNONS