Bäst med band. För sex år sedan fick Lars Winnerbäck panikångest under en soloturné och klarade inte av att gå upp på scen. ”Det är väldigt skönt att ha ett band att dela upplevelsen med”, berättade artisten i intervjun med Hallandsposten inför sommarens turné.
Bäst med band. För sex år sedan fick Lars Winnerbäck panikångest under en soloturné och klarade inte av att gå upp på scen. ”Det är väldigt skönt att ha ett band att dela upplevelsen med”, berättade artisten i intervjun med Hallandsposten inför sommarens turné.

Extra allt med Lars Winnerbäck

I somras gjorde Lars Winnerbäck sin första spelning på länge i Falkenberg. HP fick som enda tidning en pratstund med den medieskygge stjärnan inför sommarturnén. Av utrymmesskäl fick inte hela intervjun plats i tidningen. Som extra helgläsning publicerar vi därför lite mer från intervjun plus några opublicerade bilder.

ANNONS
|

Winnerbäck hade premiär på sommarturnén hemma i Linköping den 8 juli. Intervjun gjordes dagen innan, strax före genrepet på Stångebro sportfält. Några dagar senare uppträdde han i Falkenberg, samma kväll som VM-finalen i fotboll.

Du är inte så fotbolls - intresserad eller?

ANNONS

– Hehehe, jo men det är Larsson (Winnerbäcks manager) som goofat lite. När vi började planera rättade vi oss efter VM och tänkte att det är ingen idé att starta innan VM är klart. Men att vi ändå kunde smygbörja lite och komma undan semifinaler och final. Sedan kom vi på att vi skulle kunna peta in några spelningar i början och då petade han in Falkenberg och tänkte inte en sekund på fotbollen längre.

– Det är väl inte helt optimalt, men vi får väl hoppas att det kommer lite folk ändå.

(Publikrekordet stod sig, men hade nog suttit löst om inte idrottsvärldens största evenemang sänts på tv samtidigt. 4 600 personer hade trots allt tagit sig till Falkenbergs IP.)

Du nämner Falkenberg i låten ”Jag fattar ingenting”?

– Jag var ju där så mycket i mitten av 90-talet. Det handlar mycket om mig och Mathias (Gurestam, en av Winnerbäcks bästa vänner som bodde i Falkenberg då) när vi träffades och satt utanför Strandbaden.

Sedan gjorde du en låt på senaste plattan som heter ”Jag fattar alltihop”?

ANNONS

– Ja, men de är egentligen väldigt fristående. Det är bara titlarna som passar bra med varann.

I biografin på din hemsida skriver du om ett tillfälle i Östersund 2004 då du fick ångest och inte kunde gå upp på scen, har det hänt fler gånger?

– Nej, jag tror att jag var ganska slutkörd då. Det var väl panikångest. Det var en turné när jag gjorde 35 spelningar, två timmar ensam på scen. Det var ganska krävande. Att stå och göra några låtar själv på scen när man är ute med bandet är väl okej. Man får någon slags förlösning på något sätt.

– Det får man inte när man står ensam på scenen. Man får sina applåder och det kan kännas jättebra. Men sedan har man ingenstans att ta vägen utan går rakt in i logen ensam. Det var väl några tekniker med men de var tvungna att börja jobba direkt när jag klev av och de skulle börja riva scenen. Anna Ternheim var med då också, men hon var ute och signerade skivor och så där. Jag hade liksom ingenstans att ta vägen. Det är väldigt skönt att ha ett band att dela upplevelsen med.

ANNONS

Så du kommer inte att göra några fler akustiska soloturnéer?

– Det kanske jag gör men inte så intensivt att det blir 35 spelningar. Stillasittande, tysta konserthus är ju som gjort för att få panikångest. Jag vet inte om det var det, men det var väl tendenser till det. Benen bar liksom inte upp på scen.

– Jag vilade upp mig och tog en lång promenad. Sedan kom jag tillbaka några veckor senare och gjorde den där konserten som blev inställd. Så turnén genomfördes i alla fall.

Var det i den vevan du slutade att ge intervjuer?

– Ja, det hade jag väl gjort strax innan. Jag är väl inte så där jättebra material för det här egentligen. Hehehe.

Tar du åt dig mycket av vad som skrivs om dig i tidningarna, recensioner och så?

ANNONS

– Jag läser väldigt lite egentligen. Men man undgår inte att se tendenser. Det kan väl vara jobbigt ibland, men jag tar inte så hårt på det.

Vad gör du när du inte står på scen?

– Inte så mycket. Ibland har jag perioder när jag skriver en del och jag vet inte… Dagarna går. Träffar folk.

Har du några planer på vad du ska göra efter sommarturnén?

– Nej, inga konkreta planer. Kan tänka mig att det dröjer ett tag innan jag turnerar igen. Jag hinner nog inte få ut någon ny platta till nästa sommar.

Måste du ha en ny för att turnera?

– Ja, nu var jag ju ute i höstas (2009), och tycker att man kan göra två turnéer per platta. Annars står man och upprepar sig

ANNONS

Du är döpt till Lars Mattias Nilsson?

– Ja, min pappa hette Nilsson. Sedan kom någon ny namnlag när jag var i åtta-årsåldern så vi bytte till morsans namn Winnerbäck. Det känns lite roligare. Vi är inte så många som har det namnet. Jag, syrran, morsan, farsan, mormor och min son.

Elin Ruth Sigvardsson, som du har producerat, har spelat mycket på Stålboms i Falkenberg. Du har spelat på många ställen i stan men inte där?

– Nej, men jag träffade Elin Ruth för ett tag sedan och hon pratade väldigt varmt om det. Hon sa att om det är något jag borde göra så är det att komma dit. Så det vore kul.

Efter sommarturnén har Lars Winnerbäck tagit det ganska lugnt. Han har bland annat varit på bröllop i Italien och med sonen i Köpenhamn. Han medverkar även på ”Andra spelar Sundström”, en hyllningsplatta till Stefan Sundström som fyllt 50 i år och firar 30 år som artist. ”Blåöga” och ”Vårsamba” heter Winnerbäcks två bidrag.

ANNONS

Senaste nytt är att han ska spela i Lund den 16 april i inför Dalai Lamas besök där.

ANNONS