Norma har alltid levt i en skyddad tillvaro. Hennes mamma Anita har gjort sitt bästa för att värna om sin dotter. Men plötsligt dör Anita under märkliga omständigheter. På ytan ser det ut som ett självmord, men ingenting kring Anita tyder på att hon skulle komma på tanken att ta sitt liv.
När en man ur det förflutna dyker upp på begravningen inser Norma att något är i görningen. Hon bestämmer sig för att försöka gå till botten med saken. Samtidigt måste hon bevara sin egen hemlighet, den som Anita kämpat för att hålla dold. Norma är nämligen född med ett magiskt hår som inte bara växer okontrollerat utan också känner av och påverkas av såväl omgivningen som Normas eget humör.
Ironiskt nog håller hon på att dras in i ett maktspel där just hår råkar vara en eftertraktad resurs värd att döda för.
”Norma” är Sofi Oksanens femte roman och ett steg bort från de historiska skildringar av Estland och Finland som hon gjort sig känd för. ”Norma” är i stället en samtidsthriller med inslag av magisk realism där människors fåfänga och brist på empati spelar en avgörande roll.
I en värld där allt fler anser sig ha rätt till såväl perfekt hår som ett perfekt barn finns det alltid de som är villiga att utnyttja andra för att tillgodose behoven hos de som är villiga att betala för det. Norma dras in i ett farligt spel, fullt av förvecklingar.
Just hår och hårets kraft och makt är en röd tråd genom berättelsen. Norma har hår i överflöd, men andra kvinnor är inte lika lyckligt lottade. Behovet av äkta löshår till förlängningar och peruker verkar omättligt. Men få är intresserade av varifrån håret kommer.
En av karaktärerna i romanen noterar kallt att de flesta kvinnor bryr sig mer om hur deras frukostägg är producerade än vem håret de sätter fast på sina huvuden har tagits ifrån. Att skönhet sällan är gratis vet alla, men vem är det som betalar för att välbärgade kvinnor ska få sina fylliga drömfrisyrer?
Själv döljer Norma sitt magiska hår i en turban och visar det ogärna för främmande människor. Men håret är opålitligt. För det mesta vill det henne väl och hjälper henne att fatta rätt beslut, men det kan också ha egna idéer som inte sammanfaller med Normas.
Jämfört med Oksanens två tidigare romaner, ”Utrensning” och ”När duvorna försvann”, så är ”Norma” både mer lättläst och underhållande, även om det också här finns svärta. Oksanen är en skicklig stilist som vet när det är läge att brodera ut berättelsen och när det är bättre att hålla igen.
Slutresultatet är en ovanligt lättillgänglig roman och jag misstänker att Oksanen kommer att hitta helt nya läsare i och med den här boken.
