– Jag har alltid sagt att jag har hemmaplan överallt, men när jag i mars stod där på teatern och sa ”Hallaå Halmsta!” möttes jag av ovationer som fick det att stockas i halsen och och då insåg jag att jag hade fel och att det bara finns en hemmaplan – Halmstad, säger Thomas.
Okej, det blev både Kalmar med Robert Gustafssons ”Oj då... en till?”, Helsingborg med Eva Rydbergs ”Ett resande teatersällskap” på Sundspärlans friluftsteater i stället för Fredriksdalsteatern och Claes Malmbergs buskis ”Korvfabrikören” på Vallarna den gångna helgen.
Men enbart som åskådare.
Och med golfklubborna med i husbilen.
– Vi köpte en tio år gammal husbil i fjol, men då efter mina föreställningar i Kalmar regnade hela augusti bort så då bestämde vi oss för att vi skulle åka runt i år i stället och njuta av ledigheten. Jag menar, jag kommer knappt ihåg hur det känns att vara ledig en sommar, förklarar han och avser frun och livskamraten Anna-Karin Palmgren.
För även om Thomas inte vill vara utan sommarkvällarna och alla möten med publiken så ligger det också långa förberedelser bakom varje föreställning.
– Nej, att stå där på scenen en fin sommarkväll – det är närmast oslagbart. Men dessförinnan pendlar man till Stockholm i sju veckor för att gå in i en mörk lokal och börja repa. den Så delen hade jag gärna hoppat, precis som en fotbollsspelare inte jublar över försäsongen.
Helt ledig kommer Petersson ändå inte att vara ens den här sommaren.
Han har redan ihop med de inblandade börjat förbereda sig och översätta farsen på Krusenstiernas teater i Kalmar nästa sommar för då är det dags igen.
– Fast vad det blir kan jag inte avslöja ännu... inflikar han.
– Sedan blir det väl någon allsångskväll eller två också.
Och ett gästspel den 31 juli på Patriks prylar i Röinge.
– Det blir det närmaste jag har uppträtt hemma. Jag kan ju gå hem. Och det blir väl lite material som jag inte har använt tidigare, lite anekdoter och lite låtar, avslöjar Thomas.
Dessutom ska andra delen av showen ”Bara skojar” finslipas och uppdateras när den återupptas till hösten – hans 35-årsjubileum som komiker som fyller det på riktigt den 13 oktober.
– Det är sjukt att jag har hållit på med det så länge. Jag kommer ihåg hur stolt jag var den gången som jag hade körat utan medhörning bakom Beauty på Lagaholmsskolan i Laholm. Så hade det inte blivit stand up skulle det kanske ha varit det största som jag hade gjort inom nöjesbranschen för fram till dess hade jag enbart hållit på med amatörteater, skrattar han.
I stället blev den förre boxaren(!) och traktormekanikern från Röinge en av landets mest folk-kära stå-uppare, komiker och underhållare, vilket han fick ett nytt kvitto på i våras.
– Jag ville inte göra Halmstad arena igen för den är så opersonlig. Sedan trodde jag inte att jag skulle fylla den, men efter två fullsatta kvällar på teatern i mars insåg jag att jag nog hade gjort det ändå. Så nu blir det ännu en, finalen i december.
– Den här turnén har varit makalös när vi delade upp den i två delar i stället för att köra fem månader i rad. Jag har mer energi när jag kliver av scenen än när jag kliver av den.
En anledning till det är den så kallade ”jukeboxen” där Thomas i den andra avdelningen av showen låter publiken önska gamla klassiker.
– Jag var väldigt osäker på om det skulle funka, medger han.
Men Thomas behövde aldrig vara orolig. ”Bandymålvakten” och ”Perstopsplattan” funkar lika bra i dag som för nästan 30 år sedan.
– Ja, det blir väldigt uppsluppet. Och tydligen är det som band och gamla hits, att folk vill höra dem igen. Så nästa föreställning om några år får jag väl döpa till ”Samma skit en gång till”. Ungefär som Lasse Lönndahl har kört ”10 000 röda rosor” i oändliga versioner...
Men innan dess har Thomas som mål att sänka sitt golfhandicap från 31,4 till 25.
– Jag är i alla fall fortfarande bäst i familjen, men hon (Anna-Karin) flåsar mig i nacken.
