Din farfar var uppfinnaren och geniet Alvar Lindmark från Skellefteå som uppfann en hiss och skapade ett internationellt storföretag, Alimak, och senare förlorade sitt företag. Vad hände?
–Företaget grundades 1948 och växte väldigt fort. Bankerna fick mer och mer makt över bolaget i takt med att min farfars psykiska hälsa försämrades. 1965 skrev han på ett papper som gav ett investmentbolag rätt att ta över företaget. Han var då så sjuk att han inte förstod vad han skrev på.
Varför ville du skriva boken?
–För att jag kände på mig att jag hade något viktigt att berätta. Jag träffade aldrig min farfar och det fanns så mycket som jag inte kände till om honom samtidigt som jag visste att han hade påverkat mig i det fördolda. Vi pratade inte mycket om honom i familjen, det var förknippat med så stor sorg. Min egen pappa tog sitt liv när jag var nitton år. Genom att skriva boken har jag lärt känna min pappa genom farfar, de var uppfinnare båda två.
Hur har du arbetat för att spåra hans öde?
–Jag har gjort många intervjuer och letat fakta i böcker, dokument, stämningsansökningar, sjukjournaler och tidningsartiklar. Farfar skrev också en bok om sitt liv som aldrig kom ut och det manuskriptet hittade jag. Så jag har haft mycket material att gå igenom.
Alvar Lindmark har beskrivits som en excentrisk miljonär som älskade amerikanska bilar och stora kyrkorglar. Var det så?
–Ja, för honom var allt möjligt. Den stora piporgeln fraktades runt i landet. I slutet av hans liv bodde han och orgeln på sjunde våningen i Malmö där han bodde i en vindslägenhet vid Möllevångstorget. Hans Cadillac blev ett yttre bevis på framgång. Farfar kom från ett fattigt hem i en liten bondby och blev ingenjör per korrespondens. Han bar hela tiden på en känsla av att hans bakgrund inte riktigt dög. Kungens medalj och andra utmärkelser som han fick var viktiga yttre bevis motsatsen. Han var också extremt kreativ och en stor visionär. Det fanns också ett stort allvar i honom på grund av att han var djupt religiös.
–I boken har jag försökt att nyansera bilden av honom. Han försökte vara öppen med att han ibland drabbades av djupa depressioner och psykisk sjukdom vilket var ovanligt att tala om i början av 1970-talet.
