Även om namnet är bekant för en del finns det förvånansvärt lite information om vem Knut Beckeman var. Men det här vet vi: Han föddes den 13 oktober 1851. Hans far var Erik Malcolm Beckeman som drev Östra Bryggeriet. Modern var Maria Elisabet, född Svensson. Knut hade två systrar varav den ena skulle komma att gifta sig med en av sönerna till stadens store industrialist, Isak Wallberg. Vi kan utgå från att det fanns gott om pengar i det Beckemanska hemmet.
Jag har bara kunnat hitta en text som Knut Beckeman själv har författat. I Gamla Halmstads årsbok 1926 har han skrivit om sina barndomsår runt 1860. Beskrivningen är ljus och lekfull. Familjen bodde vid Stora torg och utsikten över folklivet var länge nöje nog för den lille pojken. Kommersen på torget fascinerade honom, speciellt på marknadsdagarna som var fyra varje år. Ibland kom gycklare eller clowner och uppträdde. Andra gånger förevisades exotiska djur som elefanter och giraffer.
Knut Beckeman gick i skolan i Halmstad och tog studenten. Sedan bar det av ut i världen för studier till arkitekt. Grundutbildningen läste han på Chalmers i Göteborg och studierna fortsatte sedan på Konsthögskolan i Köpenhamn. Därefter väntade tjänstgöring på olika arkitektkontor i de svenska storstäderna. Han ska under den perioden bland annat ha ritat flera järnvägsstationer som det fanns ett stort behov av att bygga vid just den här tiden.
1884 kom Knut Beckeman tillbaka till Halmstad för att som andre person i historien axla rollen som stadsarkitekt. Halmstad växte väldigt snabbt och behovet av bostäder var stort. Det här var den tid då staden på allvar börja växa utanför de gamla befästningsvallarna.
En av Knut Beckemans byggnader var det Angelska palatset på Köpmansgatan. Det stod färdigt 1885 och utstrålade med sin nästan överarbetade fasad den rikedom och makt som den nya klassen av industrialister representerade. Husets ägare A. W Angel var en för den tiden mycket typisk, framgångsrik näringsidkare.
Ett annat av Knut Beckemans verk från åren som stadsarkitekt var Flickskolan som stod klar 1889.
Knut Beckeman lämnade stadsarkitekttjänsten redan 1890 och var då knappt 40 år gammal. Vi kan bara spekulera om varför detta skedde. Den förklaring som skymtar är att han ville kunna ägna mer tid åt sitt konstnärliga skapande; han var nämligen en skicklig akvarellmålare. Det har sagts att han såg det historiska Halmstad försvinna och ville avbilda miljöerna till eftervärlden innan det var för sent. Man kan av nyhetsnotiser också se att han vid den här tiden hade viktiga uppdrag i familjeföretaget Östra Bryggeriet.
Ibland var Beckemans stil relativt stram med dragning åt klassicism. Andra gånger betecknades den som nybarock.
Dock fortsatte Knut Beckeman att rita hus även efter 1890, och han satt kvar i byggnadsnämnden. Han undervisade även i byggnads- och möbelritning i Halmstads lärlings- och yrkesskola.
1895 ledde han arbetet med renoveringen av Halmstads slott, och på 1890-talet ritade han flera hus i Östra förstaden, till exempel Viktoriagatan 3 respektive 8, samt Syskonhamnsgatan 4 och 10. Husen var enligt tidens manér putsade. Ibland var Beckemans stil relativt stram med dragning åt klassicism. Andra gånger betecknades den som nybarock. Det gäller inte minst det svulstigt dekorerade bostadshuset på Syskonhamnsgatan 4.
Det fanns en stor bredd i Knut Beckemans produktion och han var inte alls främmande för den tegelarkitektur som blev på modet runt sekelskiftet.
En av hans finaste byggnader var det varmbadhus vid Badhusgatan som stod klart 1904. Det revs på 1960-talet får att ge plats åt stadens nya simhall, i dag motionsanläggning. Metodisktkyrkan S:t Johannes från 1905 och Sperlingsholms kyrka från 1909 är andra exempel på tegelbyggnader signerade Knut Beckeman.
Med större frihet efter 1890 började Knut Beckeman resa i Europa. Södra Tyskland och Italien var hans favoritländer. På dessa resor målade han, och var en mästare i att skildra det italienska ljuset med dess klara och vackra färgtoner. Ibland kan det kännas att han tog med sig detta ljus även i sina akvareller med Halmstadmotiv.
Under tiden mellan de två världskrigen deltog Knut Beckeman i flera lokala konstutställningar. Kritikerna menade att han inte var någon stor konstnär men en mycket skicklig, målande arkitekt. Husen var skildrade in i minsta detalj och med korrekta perspektiv. Då stadsmodellen, som i dag står i Rådhuset, byggdes på slutet av 1960-talet hade man stor nytta av Knut Beckemans akvareller som visade inte bara husens framsidor utan ofta också gårdsinteriörerna. Det är tack vare denna ”bildskatt” som vi i dag kan vi göra oss en uppfattning om hur det sena 1800-talets Halmstad såg ut.
Även vid Föreningen Gamla Halmstads första möte 1923 fanns Knut Beckeman med. Han älskade sin hemstad.
Cykling verkar ha fascinerat Knut Beckeman. Han var en av de första i Halmstad som skaffade cykel och han var som ordförande med och bildade Halmstads Bicycle-klubb 1890. Även vid Föreningen Gamla Halmstads första möte 1923 fanns Knut Beckeman med. Han älskade sin hemstad.
Knut Beckeman bodde som ensamstående under många år på Hamngatan 13. Klädd som en proper gentleman kunde han ses promenera längs Hamngatan bort till Hotell Svea där han ofta och gärna intog sina måltider. Med tiden blev han med sitt speciella utseende och sitt älskvärda sätt en omtyckt del av stadsbilden. På 1930-talet kallade Hallandsposten honom för ”hela Halmstads farbror”. Han hade också förmånen att få behålla sin hälsa högt upp i åren. Som 90-åring beskrevs han fortfarande kunna måla sina akvareller utan att darra på handen.
Den 2 september 1943 vajade flaggorna på halv stång i kvarteret Klingberget. De hedrade som Hallandsposten skrev ”hedersmannen” Knut Beckeman som hade avlidit den dagen. Han begravdes sedan tillsammans med föräldrarna och en syster på Västra begravningsplatsen.
Åtta år senare flyttade familjen Bergenek med en knappt ettårig Anders in i Knut Beckemans gamla lägenhet på Hamngatan 13.
