Ett par timmar tar det för Jonas Norén att förvandla sig från en vanlig 23-årig kille till ett av sina alter egon, vättarna. Färgade linser, näsor och öron i latex, massor av smink och dräkter från en annan tid ska på plats innan förvandlingen är fullständig. För rollspel i form av improviserad teater är vad det handlar om i lajv, som är den försvenskade formen av det engelska ursprunget "live action role playing".
Som lajvare skapar man en egen karaktär att spela och utveckla, vilken kan vara allt från en vanlig medeltida bonde till nästan vilken fantasifigur som helst. Kläder och masker tillverkar spelarna ofta själva med filmer som inspiration och förlaga. Numera finns även en hel del utrustning att köpa, främst då via internetbutiker runt om i världen.
– Ofta är det medeltida teman med karaktärer ur kända fantasyromaner som Sagan om ringen, men det finns även de som håller på med till exempel framtidslajv och vampyrlajv, säger Anna Lindqvist, som i vanliga fall jobbar med medeltidsbyn som ska byggas inför Halmstads 700-årsjubileum.
Anna har varit aktiv lajvare i snart sju år, och för henne är det naturupplevelserna och spänningen som är den största behållningen. De flesta lajven utspelas nämligen utomhus, gärna i någon trolsk skog man hyrt eller lånat av markägaren.
En spelledare skriver ett övergripande manus som de anmälda deltagarna får sig tillskickat i förväg, men hur historien sedan utvecklar sig är helt upp till karaktärerna att bestämma, och två lajv blir därför aldrig likadana. Vissa moment, till exempel strider eller magi, styrs dock av på förhand bestämda regler eftersom de är svåra eller omöjliga att utföra i verkliga livet.
Trots att det är på låtsas händer det att folk blir gramse på varandra. En lajvstrid resulterar oftast i att den slagne karaktären får uppsöka byns eller stadens doktor för att bli "healad", och kan sedan ingå i spelet igen. Men om han eller hon bli snittad, det vill säga får halsen symboliskt avskuren, är karaktären död.
– Den som blir snittad kanske har ägnat massor av tid, pengar och energi åt att bygga upp sin karaktär, och då är det ju lätt att bli sur om den plötsligt är ute ur leken för gott, säger Anna.
Att vinna i vanlig bemärkelse är det annars sällan frågan om utan upplevelsen i sig är målet med lajven, som kan pågå i flera dagar och involvera uppemot 1000 personer.
I Halmstad med omnejd sysslar ett 40-tal personer med levande rollspel i olika former, och föreningar för likasinnade finns i både Laholm och Harplinge.
– Tyvärr är de allra flesta som håller på i åldrarna mellan tretton och 30, och det blir ju lite konstigt om alla i ett samhälle är lika gamla. Fast på ett lajv jag var på i Blekinge var markägaren med och spelade, och han var i 60-årsåldern, säger Anna, själv 23 år gammal.
Jonas Norén tycker spänningen är det bästa med att lajva.
– Och att komma bort från alla mobiltelefoner, CSN-skulder och annan stress i vardagen.
Själv har han lajvat från och till i tio år. Hemma har han sju-åtta dräkter för att kunna iklä sig olika roller vid olika tillfällen.
– Jag har märkt att man blir mer utåtriktad och bättre på att ta konflikter efter att ha lajvat ett tag. Ofta uppstår situationer som man måste prata sig ur under spelen, berättar Jonas Norén.
Trots att lajvarna lever i en fantasivärld under sina träffar tycker inte Jonas att man behöver vara särskilt fantasifullt lagd för att ha kul under ett lajv. Travar man ut i skogen mitt i natten händer det enligt Jonas garanterat grejer, som själv vaknat med en rövare över sig och en kniv mot halsen. I det lajvet spelade han son till en greve, utan andra färdigheter i bagaget än en skattkista full med guld. Som naturligtvis skulle plundras...
– Och fast det är på låtsas händer det att man blir rädd på riktigt. Är man ute i skogen och får 30 orcher emot sig blir man rätt skakis, säger Jonas Norén.
