”Jag har byggt upp mig själv”

HP grattar...

...Bo Vippentorp, tidigare Hallandsordförande i Riksförbundet för social och mental hälsa samt vaktmästare på Frälsningsarmén, som fyller 65 år den 8 augusti.

Snart är hösten här och vi går mot mörkare tider. För Bo Vippentorp, som i våras slutade efter åtta år som Hallandsordförande i Riksförbundet för social och mental hälsa, har hösten länge inneburit början på en period med säsongsbunden depression.

Sedan 13-årsåldern då hans föräldrar skiljde sig började han känna av de första tecknen på sjukdomen. Det var då han hittade till idrotten, som än i dag är hans främsta vapen i kampen att hålla sig frisk. På 1960-talet spelade han fotboll i juniorlaget i HBK. Han har sprungit maraton i både Stockholm och New York.

– Jag fick kickar av att träna. Man kan säga att idrotten har räddat mig, säger Bosse Vippentorp.

De sista två åren i grundskolan gick han på Komvux, när mobbningen i skolan blev outhärdlig.

– Jag blev mobbad för att jag kom från landet och för mitt utseende. Barnen väntade utanför skolan och pekade ibland, säger Bosse.

Efter grundskolan började han läsa till båtbyggare, delvis inspirerad av sin farfar som var snickare. Efter militärtjänsten vid gamla I 16 i Halmstad fick han jobb som sjukvårdsbiträde på sjukhuset i Halmstad. 1991 utbildade han sig till undersköterska.

– Jag är den vårdande typen av människa och har byggt upp mig själv inom det yrket.

Under 1990-talet blev han flera gånger inlagd för depression. Därmed fick han en unik inblick i psyksjukvården, både som anställd och som patient. Han bevittnade psykiatrireformen under samma period och är starkt kritisk mot den.

– Det var mest vackra ord. Jag tycker att det har gått alldeles för fort. Vem som helst kan förstå att människor som har varit inlagda på sjukhus i 20 år inte klarar sig bra när de plötsligt ska bo ensamma i egen lägenhet.

Sin fru träffade han på avdelning 19 på Halmstads sjukhus där de båda var inlagda för depression. De gifte sig elva år senare.

– Jag blev riktigt kär, och det brukar jag bli. Vår första dejt var på en konsert i kyrkan. Jag minns att vi höll varandra i handen när vi gick dit från sjukhuset.

År 2000 blev hans depression värre och han slutade sitt jobb på sjukhuset. Ett tag framöver kände han sig piggare och startade en egen firma som trädgårdsarbetare.

– Jag var duktig på trädgård och det var ett trevligt jobb, allt från att såga ner träd till att stenbelägga garageinfarter. Jag blev ofta bjuden på mat i folks hem.

Efter några års arbetslöshet fick han en betald praktik som vaktmästare på Frälsningsarmén i Halmstad, där han är aktiv än i dag.

– Jag gick till Arbetsförmedlingen och sa att jag inte ville ha ett till arbetsmarknadsprojekt. Det är viktigt att ha en ekonomisk grund, dålig ekonomi kan verkligen förstöra hälsan. Men det är också viktigt att investera i riktiga vänner som man kan lita på när det blåser ute, säger Bosse.

Under sitt liv har han fått flera diagnoser, bland annat depression, ångest och tvångssyndrom. Vägen ut har han alltid sökt i livet och inte i medicinerna. Han tycker att sjukvården i allmänhet skriver ut för mycket läkemedel.

– Man får inte glömma att läkemedlen är beroendeframkallande. Trappar man ner så kommer symptomen tillbaka eftersom kroppen är van vid giftet.

Han har flera gånger försökt sluta med de två antidepressiva läkemedel som han äter i dag, men har ännu inte lyckats.

- Känslan med dem i kroppen är som att vara instängd i en glaskupa, säger Bosse.

I våras skiljde han sig från sin fru, mycket på grund av bådas depressioner som har tagit stor plats i äktenskapet. Just nu håller han på att flytta.

Trots att han på senare tid har gått igenom flera bakslag har han hållit sig frisk. Han tränar på gym, springer och simmar. Fotbollen fortsätter han med i Frälsningsarméns egen fotbollsklubb. Säsongsbunden depression har han inte haft på många år.

– Numera struntar jag i dia­gnoserna. De som har träffat mig på senare tid säger att jag ser ut att vara 15 år yngre.

Till vintern blir det en resa till Thailand för den nyblivna pensionären, som i framtiden ser fram emot att umgås med vänner och kanske skaffa en katt.

- Det är viktigt att behandla andra människor såsom man själv vill bli behandlad. Det gäller att hjälpas åt, det är det livet går ut på, säger Bosse Vippentorp.

Marijana Milenkovic