Varför gräver du ner kuber?
– Jag undrar vad jag själv håller på med ibland, men jag tror att det finns någon mening och något värde i det. När det gäller verket i Halmstad så tvivlade jag, men man kan också undra vad det är för mening med en tavla. I höstas, när jag grävde ner den blåa kuben på Skeppsholmen, så tvivlade jag igen, bland annat för att det kostar mig pengar. Trots det ville jag avsluta det jag hade påbörjat.
Hur påverkas vi av någonting vi inte ser?
– Kuben kan man delvis kalla för en handling. Den går från berättelse till berättelse och träder in i verkligheten, bland annat genom dokumentationen om kuben i Halmstad som visades på Stadsgalleriet i februari 1995. Det är till viss del en paradox. I Picassoparken syns ingenting men dokumentationen finns. Verket lämnar mig och lever sitt eget liv.
Varför väljer du konceptuell konst och vilka andra konceptuella verk har du skapat?
– Jag tänker inte i de termerna. En oljemålning är främst estetisk men den kan också vara konceptuell. Det beror på motivet. Det är olika definitioner men konst är bara konst. På 90-talet jobbade jag mer i min ateljé. Jag ville utföra handlingar som går att göra kortfilmer om. Då valde jag bland annat att göra en kortfilm där jag staplar tegel.
Vad har du gjort som präst?
– Jag prästvigdes i Stockholm år 2002 och har jobbat både som häktespräst och studentpräst. 2004 var jag i Kosovo som militärpräst och försökte sätta mig in i den konflikten. Sedan åkte jag till Paris och jobbade i församlingen Saint-Paul de Montmartre med blandad afrikansk och fransk befolkning. Det var ett annorlunda, fattigt område och jag bodde i en spartansk lägenhet på en hektisk gata. Det var som att leva i en film. Efter jordbävningen i Haiti 2010 åkte jag dit och arbetade.
Du studerade båtbyggaryrket, filosofi och teologi. Varför så många olika spår?
– Jag är född och uppvuxen i Halmstad och flyttade till Stockholm efter gymnasiet. Båtbyggarutbildningen läste jag på Skeppsholmen i Stockholm 1991. Där var det hantverk, trä och segling som lockade mig. Jag började läsa filosofi i Lund år 1995 och teologi året därpå. Jag gick även en forskarutbildning på Kungliga konsthögskolan i Stockholm för att jag ville ha en relation med konstvärlden. Jag vill ständigt ha intellektuell stimulans och någonting som kan hjälpa mig att tänka större och djupare.
Hur skulle du beskriva dig själv som yrkesperson?
– Jag är varken präst eller konstnär. Jag gör olika saker och vill inte bli fångad i definitionen. Konsten är en liten del av min verksamhet, jag ägnar den inte någon större del av min tid. Jag söker en verklig trygghet genom att utsätta mig själv för olika sammanhang. Inom psykologin pratar man om exponering. Jag är meningssökande och struntar i formen. Mitt liv har blivit ännu friare på senare år.
Var bor du och hur ser ditt liv ut just nu?
– Just nu bor jag i Stockholm men jag har även Marseille och Paris som bas. Jag befinner mig ofta på Mallorca privat och har bott där i perioder. Jag reser billigt, umgås med mina vänner och har nyligen avslutat ett konfirmationsläger i Stockholm. Allt är en helhet där jag får en mening.
Du planerar att gräva ner en kub igen, den här gången i Marseille. Kan du b erätta mer?
– Marseille valde jag eftersom det är Europas kulturhuvudstad i år. Jag har fått alla tillstånd. Det gör jag av bara farten. Det är min inre instinkt och en personlig utmaning som driver mig. Man kan undra vad jag håller på med men det är kanske något vi alla kan fråga oss ibland.
