Åke Sintring har mött alla de stora namnen

Egentligen skulle intervjun handla om att Laholmsläraren Åke Sintring nyss fyllt 70 år. Men födelsedagar intresserar honom inte, deklarerar han. Så då får vi prata om annat. Och han har sannerligen mycket att berätta.

– Jag vann en jorden runt-resa i ett tv-program som hette ”Häng med”, börjar han och det är starten på en odyssé av spännande anekdoter.

Hundra personer åkte med på resan i början på 1970-talet. Tv-guden Lennart Hyland var en av reseledarna. Men den omvittnat besvärlige Hyland gjorde sig inte särdeles populär i gruppen, berättar Åke Sintring.

– Han var så impopulär att inför en stor middag i New York köptes det presenter till alla andra reseledare, men inte till Hyland.

Pinsamt, tyckte Sintring som smet ut från middagen för att fixa något. Första anhalten blev en sportbutik där två par guldfärgade boxhandskar köptes.

– Sedan tog jag taxi till (förre tungviktsmästaren) Jack Dempseys restaurang. Han var där och han skrev sin autograf på handskarna. ”To my friend Åke” på den ena och ”to my friend Hyland” på den andra. Jag hann precis tillbaka till presentutdelningen och kunde överräcka handsken till Lennart Hyland. Den hundrahövdade skaran satt som fågelholkar allihopa, hahaha.

Boxning har i alla år legat Åke Sintring varmt om hjärtat. Han har en autografsamling där samtliga tungviktsmästare från 1897 och framåt plitat sina namnteckningar.

– Jag växte ju upp med Ingemar Johansson och Rekord-Magasinet. Och när jag jagade autografer som barn var boxare de svåraste att få tag på. Jag tyckte att boxarna var färgstarka.

Givetvis har han träffat flera av mästarna. Bland dem ”The Greatest”, Muhammad Ali. Deras vägar korsades när de båda befann sig i Tokyo inför en match.

– Jag hade en ringsideplats, men jag ville ju prata med Ali. Då fick jag en snilleblixt. Boxare springer ju på morgonen, så jag högg honom i hotellobbyn efter löprundan och fick en 20 minuters bandad intervju.

Bandspelaren hade han alltid med sig på sina resor.

– Jag råkade hamna på samma flyg som Moder Teresa. Det var en tom diameter på flera meter runt henne, ingen vågade närma sig. Men jag gick fram och frågade om jag fick prata med henne. Det blev också en 20 minuter lång intervju. En riktig krutgumma. Jag minns hennes ögon, att jag tyckte de påminde om Julia Caesars.

Samma metod, fast på distans, använde han för att få möta Indiens premiärminister Indira Gandhi.

– Vi var 15 lärare från södra Halland som skulle åka till Indien. Jag skrev till henne och frågade om vi kunde träffas och till min stora förvåning fick vi svaret att vi var välkomna.

– När vi fick audiens pågick en generalstrejk i Indien. Efter en stund sade jag ”Madam, I guess your busy”. Hon svarade ”what are you going to do tomorrow?” Hon ville fortsätta prata!

Åke Sintring har mött de stora namnen. Men verkar sätta lika stort värde på de mindre kända. Bland annat har han sparat en tjock pappersrulle med namn på alla elever han haft under sin tid som lärare. Det är många. Lärarkarriären på Lagaholmsskolan började 1972 och är inte slut än.

– Jag har jättetrivts med skoltiden och vickar fortfarande så ofta det går, säger han.

Även om det har gått några år sedan Åke Sintring blev folkpensionär ligger han inte på latsidan.

– Det är två saker jag slagit mig in på på senare år, att sjunga i Laholms manskör och att springa. Det var svårt, men jag klarade båda och det är jag stolt över. Jag har sprungit åtta halvmaraton de senaste åren. Och klarar jag tre mil på Hökaslingan funderar jag på att anmäla mig till en helmara.