Om demokraten Kamala Harris vinner presidentvalet i USA den 5 november blir hon historisk som landet första kvinna på posten. Men om väljarna hade fått bestämma fullt ut hade USA redan valt en kvinna. För en majoritet av väljarna föredrog Hillary Clinton före Donald Trump vid valet 2016. Det antikverade systemet med indirekt val via elektorer gjorde emellertid att Trump vann valet trots att han fick nästan tre miljoner färre röster än Clinton.
Sedan president Biden drog sig ur kampanjen den 21 juli och Harris nominerats vid konventet i Chicago en månad senare har de flesta opinionsmätningar svängt till hennes fördel. Men opinionsundersökningar är notoriskt opålitliga och eldar gärna på önsketänkandet ute på sociala medier. Det låga valdeltagandet gör också sitt till. 2020 var det för USA osedvanligt högt, men fortfarande bara 66 procent. Och vad hjälper det att många säger sig stödja den ena eller andra kandidaten om de därefter ändå inte går och röstar?
Det finns andra variabler att studera och som kan ge en fingervisning om hur det skulle kunna gå.
Med undantag för North Dakota kräver alla delstater att väljare registrerar sig i förtid. Även om förenklade förfaranden som till exempel automatisk registrering eller sista-minuten-registrering införts i en del stater innebär det såklart en broms på valdeltagandet. Men statistiken över registreringarna, som också anger väljarens politiska preferenser, visar två intressanta trender som kan vara avgörande för valutgången i november:
För första gången under 2000-talet är Republikanerna inte i majoritet bland män 65 år och äldre. Denna grupp är stor och tenderar att ha ett högt valdeltagande och har därför betydelse för valresultatet. Att Trumps parti tappat majoriteten bland dem bådar därför illa för Republikanerna.
Bland kvinnor med minoritetsbakgrund är antalet som registrerat sig för att rösta nu dubbelt så många, 98 procent fler, än vid samma tid inför förra valet. Bland gruppen unga afroamerikanska kvinnor är det hela 176 procent fler som registrerat sig för att rösta i år jämfört med 2020. Demokraterna är av tradition det parti som vinner på att såväl kvinnor som väljare från de stora minoritetsgrupperna röstar, även om relationen har försvagats.
Bland amerikanska kvinnor i stort finns dessutom ett pyrande missnöje med Republikanernas generellt restriktiva abortpolitik. Att Högsta domstolen, med bland annat tre stockkonservativa domare tillsatta av Donald Trump, förra året avskaffade den nationellt gällande aborträtten, gör att kvinnor generellt blivit mer skeptiska till partiet och dess tilltagande misogyna lagförslag.
Att Kamala Harris leder i många opinionsundersökningar innebär dock inte att hon har säkrat segern. Trots allt ledde Hillary Clinton 2016 i opinionsundersökningarna mot Donald Trump med större marginal än vad Harris gör nu. Ändå förlorade hon. De 3–6 procentenheters ledning Harris tillskrivs i många undersökningar ligger dessutom inom felmarginalerna.
Med ett valsystem som inte bara premierar hur många som röstar, utan även var i vilken delstat de avlagts, är det fortfarande mycket som ska klaffa för att även elektorerna och inte bara väljarna ska utse en kvinna till president.
