Den svenske medborgaren Johan Floderus är frisläppt efter nästan 800 dagars fångenskap i iranska Evinfängelset. EU-tjänstemannen hade tidigare besökt Iran flera gånger i tjänsten för att övervaka humanitär hjälp till afghanska flyktingar i landet. Han hade även bott i Teheran för att studerat farsi. Den här gången var Floderus inbjuden privat av en vän som arbetade på den svenska ambassaden i huvudstaden.
Floderus kan knappast avfärdas som en blåögd resenär, ändå klandras hans val att turista i Iran. En av kritikerna är den liberala debattören och åklagaren Dana Pourkomeylian som inte skräder orden i en intervju i Svenska Dagbladet: ”Jag har ingen förståelse för Johan Floderus och beslutet att utsätta sig själv och sitt land för säkerhetsrisker för att man vill se några fina moskéer” (SvD 4/7). Att svenska utrikesdepartementet, vid tidpunkten för Floderus resa, inte hade utfärdat någon generell reseavrådan till Iran är ett argument hon och andra kritiska röster viftar undan. Reseinformation från UD ska hörsammas och man kan inte begära att turister ska göra egna bedömningar.
Frågan som uppstår är vilka länder som svenskar överhuvudtaget bör semestra i? Demokratier är nämligen på stark tillbakagång världen över. Omkring hälften av planetens länder bedöms vara auktoritära och över 70 procent av jordens befolkning lever i sådana stater enligt forskningsinstitutet Varieties of Democracy vid Göteborgs universitet. Bilden bekräftas av Freedom House som sedan 1973 mäter demokratins utveckling. Enligt organisationens senaste årsrapport backar friheten i världen för 18:e året i rad och diktaturer är på global frammarsch. En hel del av dessa stater är också populära turistmål som Kuba, Kina, Vietnam och Oman. I Tanzania, världsberömt för Serengeti och kritvita sandstränder, förföljs homosexuella som riskerar 30 års fängelse. Grannlandet Uganda har byggt upp ekoturism kring bergsgorillor men parallellt infört dödsstraff för homosexuella.
Turism i auktoritära stater kan stjälpa men även hjälpa. Resenärer riskerar att göda regimers plånböcker via hotellnätter och paraplydrinkar. Samtidigt kan pålästa resenärer stödja befolkningen ekonomiskt genom att undvika resorter med all inclusive och i stället bo på familjedrivna hotell, äta på lokala restauranger och handla på marknader. Att resa är att möta människor och på så sätt kan impulser och information förmedlas som makten censurerar. Vi är åtskilliga som erfarit det bakom Sovjetunionens järnridå och senare i diktaturens Belarus. Ett annat exempel är Kubas fria bibliotek med världslitteratur. Vi är många som donerat böcker och tidskrifter under besök i den karibiska kommunistiska enpartistaten.
Sverige ingår sorgligt nog i en allt mer exklusiv klubb av liberala demokratier. Utvecklingen går åt fel håll och andelen människor som lever i diktaturer blir bara fler. Medvetna turister, som inte bara slappar vid en pool och blundar för förtryck, kan göra skillnad likt droppen som urholkar stenen. Världen krymper för alla om vi med privilegier bara ska resa till länder med schyssta statsskick.
