På tisdagen avslutades hovrättsförhandlingarna i det uppmärksammade fallet om den olovliga avverkningen av träd i Tylösand, eller mer korrekt, skövlingen av strandskog.
I centrum finns den åtalade fastighetsägaren Jan Widikson, som i höstas dömdes för anstiftan till grov skadegörelse och att betala 500 000 kronor i skadestånd till Halmstads kommun. Han fick också villkorlig dom och slapp alltså ett fängelsestraff, vilket åklagarna har yrkat på.
Egentligen framkom inget nytt under förhandlingarna i Göteborg. Det speglar också det faktum att hovrätten ska överpröva tingsrättens dom, inte ompröva den.
På tisdagen förhördes professorn i civilrätt, Mårten Schultz, och hans budskap var framför allt att det inte ska löna sig att fälla träd på någon annans egendom, med undermeningen att skadestånden inte får vara för låga. Annars kan en person kyligt kalkylera med att betala böterna för att skövla andras träd om det samtidigt medför att ens egen fastighet stiger ännu mer i värde.
Det är inte helt olikt vad Jan Widikson tidigare har gjort, nämligen fällt träd jämte sitt nuvarande hus på Älgvägen och betalt en mindre summa i böter till kommunen.
Efter förhöret med Mårten Schultz blev det slutpläderingar av de olika parterna. Kortfattat var det tre olika perspektiv som presenterades. Åklagarna uppehöll sig främst vid själva gärningen medan Halmstads kommun fokuserade på värdet av skogen och vad skadeståndet bör baseras på.
Försvaret gick så klart i svaromål och ville på punkt efter punkt smula sönder den bild som åklagarna och kommunen lagt fram, med slutklämmen att skadeståndet ska beräknas till högst 500 000 kronor, alltså den nivå som tingsrätten fastslog.
Åklagarna menar å andra sidan att skadeståndet ska beräknas till minst 2,4 miljoner kronor, eller mer. Halmstads kommun vidhåller sitt tidigare skadeståndskrav på 20 miljoner.
När det gäller att fastställa skadeståndet har det funnits en stor utmaning. Det finns inga träd kvar! Det är tomt. Det är skövlat. Det är rena trädapokalypsen. Därmed har det varit svårt att med säkerhet uppskatta hur träden har sett ut och i vilket skick de varit.
Men avsaknaden av träd varken bör eller får hindra rättvisan. I stället måste en uppskattning av skogens värde göras. Och det är där expertisen kommer in. Enligt den värdering som Halmstads kommun låtit göra skulle det kosta minst 20 miljoner kronor att köpa in och plantera motsvarande träd som har avverkats.
Det är viktigt att fokusera på saken. Vad skulle det kosta att återanskaffa likvärdiga träd på den skövlade området? Detta är det väsentliga. Storleken på skadeståndet ligger sedan till grund för straffvärdet.
Under förhandlingarna i både tingsrätten och i hovrätten har försvarets taktik varit att flytta fokus från själva saken. Ett exempel på det är att Jan Widiksons advokat Lars Kruse återkommande har hävdat att strandskogen varken är värdefull eller borde vara där.
Men dessa påståenden saknar faktiskt betydelse i sammanhanget, och döljer den verkliga skandalen i frågan, att någon har tagit sig rätten att skövla skog på någon annans mark, och på nästan 2 000 kvadratmeter i en känslig strandmiljö. Detta är vad målet handlar om, att upprätthålla och försvara äganderätten.
Den 28 september 2018 publicerade Hallandsposten de första artiklarna om den olovliga skogsavverkningen på Älgvägen i Tylösand, och där det framkom att Halmstads kommun skulle göra en polisanmälan. I en artikel intervjuades Jan Widikson själv, och han menade att han haft tillåtelse att fälla träden och att han hade snyggat till området. Det var en bild som inte delades av naturparkmästaren Roland Larsson.
Med utgångspunkt från dessa nyhetsartiklar skrev jag den första ledartexten i ämnet med rubriken ”Skandalen i Tylösand”, och som innehöll följande formulering:
”Likt alla andra medborgare är Jan Widikson också en del av samhället. En medborgare har stor frihet och [en] rad rättigheter. Men med stor frihet följer också ett stort ansvar. Detta ansvar har inte Jan Widikson förvaltat.”
Detta är lika sant då som nu.
Hovrättsförhandlingar avslutades alltså på tisdagen den 25 maj 2021. Själva skövlingen har troligen ägt rum i slutet av augusti 2018.
Det är viktigt att föra tillbaka målet till denna ursprungliga händelse, tillbaka till verkligheten. Tillbaka till skandalen i Tylösand.
Slutsatsen är lika enkel som uppenbar, man får inte göra våld på någon annans egendom. Den som ändå gör det ska straffas. Det ska helt enkelt inte löna sig att skövla strandskog i Tylösand.
Hovrättens dom meddelas den 18 juni, klockan 11.
LÄS MER:Skandalen i Tylösand
LÄS MER:Halmstads kommun visar var skogen ska stå
LÄS MER:Skövling, skyldig, straff
LÄS MER:Mattias Karlsson: Aggressionen i Tylösand får inte passera ostraffat
LÄS MER:Mattias Karlsson: Ingen ska kunna ställa sig över lagen i Tylösand
LÄS MER:Kommer rättsväsendet att kunna fälla Widikson?
LÄS MER:Det ska inte löna sig att skövla strandskogen i Tylösand
LÄS MER:Från rymden kan ingen dölja vad som hände i Tylösand
LÄS MER:En ledarsida är inte opartisk – den ska ta ställning
LÄS MER:Två års färd mot rättegång om skogsskövlingen
LÄS MER:Utanför rättegången finns verkligheten
LÄS MER:Man måste kunna se skogen för alla träd
LÄS MER:Låt inte djungelns lag gälla i Tylösand
LÄS MER:En syn i Tylösand som verkligen gav syn för sägen
LÄS MER:Skövlingen i Tylösand är ett brott mot samhället
LÄS MER:Den skyldige har fällts men straffet är för billigt
LÄS MER:Samhället måste försvara varje fällt träd till den sista pinnen
LÄS MER:Det kan finnas en väg från skövling till fängelse
LÄS MER:Att se den skövlade skogen – eller inte
LÄS MER:Lång väg från hovrätten i Göteborg till skövlingen i Tylösand
