På valnatten kunde partiledaren Johan Pehrson (L) andas ut, åt ett resultat som för alla andra riksdagspartier hade varit katastrofsiffror. Andningspausen varade dock inte länge, för med SCB:s partisympatiundersökning några dagar senare kom kallduschen. Liberalerna ligger klart under riksdagsspärren.
Det borde finnas en gräns för hur länge ett parti kan trivas under spärren. Men att ständigt klarar sig med nöd och näppe verkar mildra krisinsikten hos L. Ambitioner att göra mer än att bara snubbla över spärren verkar man sakna – eller i alla fall dölja väl.
Hur förklaras annars Liberalernas högstämda motstånd mot den kinesiska appen Tiktok i valrörelsen? Varje röst räknas, och som parti måste man finnas där väljarna finns. Ändå valde två av tre toppkandidater för L, ettan Karin Karlsbro (SR 27/5) och trean Simona Mohamsson (SvD 1/3), att högljutt basunera ut sin bojkott av appen i traditionella medier.
Karlsbro gav intryck av att leva under en sten när hon sade sig vara förvånad att det finns svenska politiker som använder Tiktok. I en debattartikel gick Mohamsson ännu längre och anklagade ett antal svenska kandidater för hyckleri. Eftersom de använder appen klingar det underförstått falskt när Evin Incir (S) och Abir Al-Sahlani (C) pratar om mänskliga rättigheter eller när Jörgen Warborn kritiserar Kinas aggressiva maktanspråk och Alice Bah Kuhnke pratar om vikten av att motstå skurkstater. Men kanske behöver Liberalerna mer av just det som Mohamsson gick till storms mot.
För problemet är inte att Liberalerna vill göra det tydligt att man är mot skurkstater. Problemet är att Liberalerna tror att de ska kunna vinna val på walk over. Hur kan ett parti på gränsen till utplåning anse sig för fint för att försöka nå vissa väljare? Det är på Tiktok unga människor befinner sig i dag.
Särskilt rörigt blir det när vissa i L samtidigt gärna syns på "Kinaappen", som en korvmoffande Johan Pehrson och en glatt dansande Anna Maria Corazza Bildt. Så lyckas Liberalerna som parti göra sig till superhycklare, och förvirra väljarna när halva partiet högljutt anklagar alla andra partier för hyckleri. Här hade man kunnat säga något om bjälken i det egna ögat.
L måste släppa idén om att en Tiktok-bojkott är det mest effektiva motståndet mot Kina. Att fastna i tuffhetsposerande symbolhandlingar blir strategiskt ödesdigert, om det gör att man förlorar kontakten med de unga väljarna. Årets skolval är en indikation på att Liberalerna gör just det.
Störst i skolvalet är föga förvånande SD, som förutom Europaparlamentarikern Charlie Weimers och andra företrädare har två anställda influencers som opinionsbildar på appen. Även för C, vars två toppnamn syntes på Tiktok, gick det betydligt bättre än för L. Tiktok är kanske inte hela, men nog del av förklaringen.
Det övertaget ger de knappast upp, i den här frågan skriker Liberalerna för döva öron när de påtalar behovet av "gemensamma spelregler" i valrörelsen. Tiktok är inte oproblematiskt, men är ett problem som hanteras bättre med större dos pragmatism än Liberalernas (delvis) benhårt principfasta vägran.
