Antalet flyktingar i världen ökar kraftigt och var i slutet av 2020 uppe i 82,4 miljoner människor. Samtidigt är våra gränser är praktiskt taget stängda och Ulf Kristersson (M) kallade i veckan invandringen för en belastning (SR 7/7). Kristersson kritiserade i februari i år Jimmie Åkesson (SD) för att använda precis samma retorik. Moderaternas valsande efter Sverigedemokraterna går snabbt nu.
Det är inte bättre på andra sidan mittlinjen där migrationsminister Morgan Johansson (S) stoltserar på Twitter (3/7) med att antalet asylsökande är det lägsta sedan 1996.
Trots ministerns självgodhet är det ett faktum att människor fortfarande dör på Medelhavet på grund av att Europas gränser är stängda. Hittills i år har minst 827 personer dött, och sedan 2014 har minst 22 000 människor bekräftats drunknade på Medelhavet enligt Statista.
Är det rimligt att vi stänger våra gränser samtidigt som människor flyr för sina liv? Eller borde vi ta emot fler?
Sverige har tagit emot många migranter i olika perioder. Dels under 1950- och 60-talen när vi tog emot arbetskraftsinvandrare från Sydeuropa, dels på 1990-talet i samband med flyktingvågen från kriget på Balkan.
Har du träffat någon som ångrat att vi har tagit emot de invandrarna? Förmodligen inte.
Tvärtom, de som har kommit har bidragit till att bygga Sverige till den starka ekonomi som vi är i dag. Arbetskraftsinvandringen för 60 år sedan fyllde våra industrier och bidrog starkt till att skapa ytterligare arbetstillfällen under efterkrigstiden. Människorna från forna Jugoslavien kom hit, lärde sig svenska och skaffade jobb. Deras barn är i dag våra läkare, jurister och ingenjörer.
Sverige hade inte varit det land vi är i dag utan migrationen. Även på 1990-talet tyckte vi det var jobbigt i början. Ingen ångrar dock att vi tog emot den vågen. Ingen kommer heller att ångra att vi tog emot flyktingarna från Syrien. Det må vara jobbigt nu i början, men om 30 år kommer vi se tillbaka och tacka Reinfeldt för att vi trots allt öppnade våra hjärtan under ett par år.
Problemet är inte migrationen utan att den politiska riktningen går åt fel håll. Fortsätter vi med förslag som inskränker asylrätten och siktar på att minska invandringen så mycket som möjligt kommer vi att missa nästa flyktingvåg. Ska vi stå på sidan och bygga murar när folk söker hjälp eller ska vi öppna upp och ta emot flyktingar som kan fortsätta att bygga Sverige starkare?
Du undrar kanske: Hur vi ska klara av att ta emot dem?
Det är enkelt, om inte samhället klarar att hjälpa människor så behöver vi ändra systemen. Banta välfärden så har vi råd att ta emot människor. Ett konkret exempel är barnbidraget som årligen kostar 30 miljarder kronor.
Behovsprövar vi det så att endast de som faktiskt behöver ett barnbidrag får det så hade vi haft råd att rädda många liv. Om vi sänker trösklarna för att få ett jobb kan de dessutom snabbt komma in på arbetsmarknaden.
Bete er inte dumsnålt, se till att vi inte stänger ut nästa generation migranter. Fortsätter vi som i dag kommer vi ångra det.
