Kuststräckan i södra Halland med dess generösa sandstränder är en viktig tillgång i många syften och för många besökare, såväl turister som boende. Engagemanget är stort vilket inte minst märks i debatten när förändringar sker, eller inte sker. En förändring kan dock ske snabbt och brutalt när moder natur bestämmer att det ska blåsa storm från väster. Kombinationen av hav och strand innebär att hård vind ibland kastar upp tång och alger på favoritbadstranden.
Emellanåt är det hektiska dagar för kommunernas strandpersonal som förväntas rensa och städa snabbt efter blåsiga dagar eller invasion av sol- och badgäster. Strandrenhållningen hanteras generellt mycket bra trots att naturens krafter är omöjliga att förebygga och bemästra.
De senaste åren har det varit en het fråga om bilfria stränder i Mellbystrand och Skummeslöv. I början på sommaren skulle förändringen ske enligt beslut av Länsstyrelsen. Vägbommar och förbudsskyltar skulle sättas upp längs hela stranden. HP har kunnat rapportera om debatten i flertalet artiklar och läsarna åsikter har stundtals varit både ilskna och raljerande. Ägarförhållandet när det gäller delar av stranden är komplicerat och det är hög tid att Laholms kommun tar ett samlat grepp med ansvar för både ordning och tillgänglighet.
Ilskan är i vissa fall onödigt stor och vid flera tillfällen har vägbommar saboterats och förbudsskyltar stulits. Men det är knappast troligt att anarki kommer att lösa tvisten längs den 12 km långa sandstranden. De som uppskattar kuststräckan i Halmstads och Laholms kommuner borde rimligtvis känna omsorg om såväl naturmiljön som andra besökares upplevelse.
Även Östra stranden i Halmstad har varit livligt debatterad under senare år. Att stranden förvandlas till en motocrossbana uppskattas inte av alla. Samtidigt är stranden i Tylösand livligt utnyttjad för allehanda event utöver de tiotusentals sol- och badbesökare som vistas där under varma semesterdagar. Moder natur sätter dock sin prägel söderut från Nyrebäcken vars bäckfåra envisas med att klyva sandstranden en lång sträcka. Det är nu några år sedan som bäckfåran ändrades tillbaka i hemlighet och utan tillstånd. Även detta var förstås ett inslag av anarki.
Vi är även vana vid att det rapporteras om upprörda känslor hos boende och stugägare över en strandkiosk, likt tvisten i Frösakull. Kanske med viss rätt. Den enes frihet kan bli den andres ofrihet. Förmågan hos våra politiker och förvaltningar måste därför bli bättre att planera och kommunicera kring förändringar som kanske kräver ett extra mått av välvilja hos några få.
För några dagar sedan uppdagades det att Sveriges Naturistförbund beskriver Tjuvahålan som en strand för ”spontant nakenbad”. Detta tyder på bristande ansvar, förvirrande okunskap och snudd på anarki. På Hagön i Halmstad och i norra delen av Mellbystrand finns officiella och välbesökta nakenbad. Det är dags för Naturistförbundet att sluta beskriva familjestränder som ”spontana nakenbad”.
