Det är uppenbart att Tidöregeringen menar allvar. Alla människor som kan arbeta ska arbeta. Det får inte finnas några delar av det offentliga välfärdssystemet som motverkar arbetslinjen. Det ska inte heller gå att stapla bidrag från olika delar av systemet på varandra.
För att komma till rätta med detta tillsatte socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) förra året en utredning om drivkrafter och möjligheter i försörjningsstödet. En utredning som bland annat fick till uppgift att ta fram ett förslag om utformning av bidragstak.
Den 27 september i år fick utredningen ett tilläggsdirektiv om att lämna konkreta förslag som ökar drivkrafterna att gå från bidrag till arbete. Det är inte helt ovanligt i dag att familjer med många barn där föräldrarna har låg utbildning går minus ekonomiskt på att den ena eller båda föräldrarna arbetar. Tröskeln för att gå från bidrag till självförsörjning är hög.
Konsekvensen blir att försörjningsbördan för övriga delar av befolkningen blir orimligt tung. Dessutom används resurser som skulle kunnat gå till sådant som vård, skola, omsorg och infrastruktur till att betala mat och boende för vuxna friska människor i arbetsför ålder.
En rapport som Svenskt Näringsliv släppte 2023 visar på att problemet är relativt omfattande.
Så många som 1,3 miljoner svenskar kan inte försörja sig själva. 700 000 är fast i ett långvarigt utanförskap. “När vi tittade på hur många som återkommande varje år inte har inkomster som innebär att de är självförsörjande så får vi fram skrämmande siffror”, påpekar Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom på Svenskt Näringsliv (Tidningen Näringslivet 24/2-23).
Arbetsgivarna vittnar även om att det är svårt att få arbetslösa att välja jobb före bidrag. Särskilt svårt är det om det är deltidstjänster som erbjuds. Då tackar många nej, även om en deltidstjänst är den bästa vägen för att skaffa erfarenhet och kontakter som sedan leder till ett heltidsjobb. Inte minst har branscher som borde vara självklara dörrar in på arbetsmarknaden svårt att rekrytera.
“Våra medlemmar upplever att många hellre går på bidrag. Det är för liten skillnad mellan lön och bidrag”, säger Tina Wahlroth, styrelseordförande för Kontakta, en branschorganisation för företag och organisationer som arbetar med kundservice och försäljning via telefon.
Även arbetsgivarorganisationen Almega har i rapporten ”Att börja eller inte börja arbeta” (2023) jämfört hur de disponibla inkomsterna för olika typhushåll påverkas av att gå från bidrag till jobb. För par med ett barn som lever på a-kassa eller etableringsersättning ger det en ganska stor inkomstökning om en av dem börjar arbeta som vårdbiträde på heltid. Lever de däremot på ekonomiskt bistånd blir det knappt någon skillnad. Har familjen flera barn försvinner vinsten av att arbeta helt. Så får det rimligtvis inte vara.
Det måste alltid löna sig att arbeta. Därtill är det inte självklart att människor ska kunna skaffa hur många barn som helst och förvänta sig att samhället ska försörja dem. Det är också en av de saker regeringen lyfter fram i sitt direktiv, att stödet till större familjer måste minska för att öka drivkrafterna att faktiskt ta de jobb som erbjuds. Gott så.
Naturligtvis måste det finnas akut hjälp vid behov, alla har rätt till trygghet, mat och tak över huvudet. Men få saker är så skadliga för ett barn som att växa upp i en familj där föräldrarna lever i utanförskap och saknar ett arbete att gå till.
