I svallvågorna av avslöjandet att SD har en hemlig trollfabrik omplacerade partiet två personer på sin kommunikationsavdelning. De två medarbetarna skulle också få en utbildning i den så kallade respektklausulen i Tidöavtalet.
På måndagen kom så beskedet att de två aktuella medarbetarna har fått tillbaka sina tidigare arbetsuppgifter efter att ha genomgått sin utbildning. Enligt vad Expressen rapporterar firades denna Tidö-examen med ett diplom, utspring med konfetti, Pommac och studentskyltar. Lekande lätt tog alltså Sverigedemokraterna hem segern i den Tidökamp som pågått den senaste tiden. Det säger något viktigt om partiets starka position i regeringssamarbetet.
Den politiska debatten har den senaste veckan nästan helt dominerats av Kalla faktas avslöjanden av SD:s hemliga trollfabriker, som producerar och delar anonyma inlägg på sociala medier i syfte att håna meningsmotståndare. Med tanke på att Sverigedemokraterna är ett riksdagsparti och numera har ett direkt inflytande över den politik som regeringen bedriver är detta tillvägagångssätt, att anonymt sprida nätpropaganda, mycket problematiskt. I alla fall om man menar allvar med en konstruktiv samhällsdebatt.
Att de tre övriga Tidöpartierna skulle reagera kraftfullt på Kalla faktas avslöjanden var väntat. Men att SD skulle ta hem segern i den här kampen så enkelt var däremot något överraskande, för det är precis vad som har hänt.
För trots all kritik som SD fick av sina Tidökollegor är det som bortblåst i dag. Den största förloraren är Liberalerna som gick längst i sina krav, och ville att politiska partier ska förbjudas att ha anonyma konton. Men det kravet fick man släppa helt, och i stället uppmanar L nu andra partier att skriva under en slags uppförandekod i vilken det tas avstånd från anonyma konton. Liberalernas hårda krav från förra veckan mynnade alltså ut i en uppmaning. Det visar med all tydlighet hur svagt L är i regeringssamarbetet, och inte minst gentemot SD.
Liberalerna säger sig vara grindvakt för en ansvarsfull politik i regeringen, inte minst i klimat- och skolpolitiken. Genom att sitta i regeringen menar L att man kan påverka de andra partierna i en liberal riktning. Men det går inte att komma ifrån det faktum att sitter man som ett ensamt litet liberalt parti i ett regeringssamarbete med en rad andra, i grunden konservativa partier så har man svårt att göra sin röst hörd. Den senaste veckans turer kring SD:s anonyma trollkonton visar detta med all tydlighet. Det är inte Liberalerna som håller i taktpinnen, det är Sverigedemokraterna.
Liberalerna satte sig i regeringen med löftet till sina väljare att man skulle vara en garant för liberal politik. När det väl gäller väger det löftet tunt, mycket tunt. För att inte säga lövtunt. Det går inte att driva liberal regeringspolitik när SD utgör en så avgörande del av regeringsunderlaget. Den lekfulla examen som de två SD-medarbetarna fick för sin utbildning i respektklausulen visar det med all tydlighet. Frågan som varje liberal bör ställa sig nu är: När, om inte nu, ska partiet lämna Tidöavtalet?
