På en pressträff på Europaparlamentet i Strasbourg i slutet av april pratade SD:s toppnamn Charlie Weimers om vad han och partiet ville gå till val på. Det genomgående temat var att reformera EU, om det så handlade om att reformera migrations- eller klimatpolitiken. Men det handlade inte om att göra EU till något bättre, utan att Weimers och SD vill se mindre av unionen. Och så har det låtit under hela valkampanjen, än har man velat se stängda gränser, än har man velat bygga nya murar i Europa.
Men när valresultatet kom sent på söndagen stod det klart att de svenska väljarna inte gillade budskapet om mindre samarbete i EU. För första gången backar nämligen Sverigedemokraterna i ett nationellt val, och landar preliminärt på 13,2 procent av rösterna. Partiet ser därmed också ut att bli omsprunget av en av sina främsta ideologiska huvudmotståndare, nämligen Miljöpartiet.
Sett till antal mandat förblev det ingen förändring för vare sig SD eller MP, som behåller sina tre mandat. Ändå är valet så uppenbart en förlust för SD och en stor framgång för MP.
Väljarna kan låta missnöjet på hemmaplan med ett parti påverka valet till EU-parlamentet. Detta kan ha drabbat Sverigedemokraterna efter avslöjandena om partiets hemliga trollfabrik. Men samtidigt tycks denna valrörelse i högre grad än tidigare ha visat att de svenska väljarna förstår att EU-valet är skilt från den svenska inrikespolitiken, inte minst genom de frågor som värderats högst, där bland annat klimatpolitiken är en av de viktigaste frågorna för de svenska väljarna. Något som också ledde till att Miljöpartiet gick fram starkt och blev tredje största parti.
Valets stora vinnare är annars Vänsterpartiet som under ledning av förre partiledaren Jonas Sjöstedt får drygt 10 procent, och kniper ytterligare ett mandat och får två platser i Europaparlamentet. En viktig förklaring till denna framgång finns troligen i Sjöstedts rakryggade besked under valrörelsen att det inte finns en övre gräns för EU:s stöd till Ukraina, ett budskap som går på tvärs mot vad många andra vänsterpartier i Europa tycker. Vad som i övrigt kan noteras behåller Liberalerna sitt enda mandat, trots att partiet nästan varit uträknat i opinionsmätningarna.
Sammanfattar man det svenska valresultatet kan man konstatera att det finns en förkrossande majoritet för att det är mer av EU som det svenska folket vill ha, inte mindre. Och det är välkommet.
Vidgar man perspektivet och ser till valresultatet i hela EU finns det en tydlig dragning åt höger, där framför allt den konservativa partigruppen EPP – i vilken svenska M och KD ingår – kan utropas som en tidig valvinnare. Flera partier på den yttersta högerkanten vinner också mark, där franska Nationell samling framför allt utmärker sig och får 30 mandat i EU-parlamentet, vilket kan jämföras med Sveriges totalt 21 mandat.
Trots högersvängen är det ändå mest troligt att EU-parlamentet under den kommande mandatperioden kommer att formera sig runt mitten, och där EPP lär bilda majoritet med den socialdemokratiska gruppen S&D, liberala Renew samt den gröna gruppen.
En viktig orsak till det är att partierna längst till höger i grunden är nationalistiska och därmed har svårt att samarbeta med andra partier över nationsgränserna. Det säger sig nästan självt. Ensam är sannerligen inte stark i EU. Och det fick Sverigedemokraterna känna på när partiet gick rakt in i EU-väggen.
