Tänk att vara klimatminister och administrera en politik för ökade utsläpp. Den känslan. Det är precis detta som klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) måste uppleva efter att regeringen i veckan presenterade sin budget för nästa år.
För tvärtemot vad man skulle tro så leder regeringens klimatpolitik inte till lägre utsläpp av växthusgaser. Tvärtom väntas utsläppen öka de närmaste åren, bland annat på grund av sänkt skatt på bensin och diesel samt att den så kallade reduktionsplikten sänks.
Det är verkligen inte bra, för klimatkrisen är här och nu och då behöver de fossila energikällorna fasas ut till förmån för mer förnyelsebar energiproduktion. Mer utsläpp av växthusgaser leder bara till att klimatmålet nettonollutsläpp skjuts längre och längre fram i tiden.
Men hur tänker man då från regeringens sida om de ökade utsläppen? Jo, det finns en stark tro på att framtidens innovationer ska vara lösningen på att minska utsläppen på längre sikt. Framför allt då tron att kärnkraft är den ultimata lösningen på alla klimatproblem. Och den tron delar alla de fyra partierna i regeringsunderlaget.
I veckan presenterade alltså regeringen sin budget för 2024. Då blev det helheten klar efter veckor av olika budgetutspel från regeringen. För klimatets del är det inte mycket som är positivt.
I regeringens budget framgår bland annat att resultatet av de beslut som fattades från sommaren 2022 till sommaren 2023 kommer utsläppen öka med 5,9–9,8 miljoner koldioxidekvivalenter fram till 2030. Detta framför allt på grund av den sänkta reduktionsplikten, vilket innebär att kraven på inblandning av biodrivmedel sänks.
Av de förslag som regeringen lägger i sin nya budget ska även skatten på bensin och diesel sänkas från årsskiftet, en sänkning som framför allt SD har drivit. Detta leder självklart också till ökade utsläpp av växthusgaser. Utöver det så fortsätter regeringen på den inslagna vägen och sänker budgeten för klimat- och miljöområdet.
I en skriftlig kommentar med Dagens Nyheter lyfter Romina Pourmokhtari fram att nivån på klimatbudgeten fortfarande i ett historiskt perspektiv är hög.
”Det behövs dock fortfarande fler åtgärder för att vi ska nå vårt mål om nettonollutsläpp år 2045. Den här budgeten är inte hela svaret på hur vi når dit”, skriver Pourmokhtari i sin kommentar till DN.
Hon skriver också att är budgeten inte ”ska ses som hela svaret på hur vi når dit”, det vill säga klimatmålen.
Vad är då lösningen? Från regeringens perspektiv stavas den framför allt ny kärnkraft. Men tron på att kärnkraften leder fel, och liksom skjuter alla klimatproblemen på framtiden. För faktum är att det troligen tar riktigt lång tid innan ny kärnkraft kan vara på plats i Sverige. Och när den väl är på plats skulle det bli väldigt dyr elkraft från dessa framtida kärnreaktorer.
Vem ska ha råd att bygga kärnkraftverk som sedan skulle producera dyr el? Ja just det, regeringen vill avsätta 400 miljarder kronor i kreditgarantier till lån för byggandet av ny kärnkraft. Det kan i slutändan blir en väldigt dyrt för staten. Men den huvudvärken tycks inte Tidöpartierna ägna en tanke åt i dag.
Vi har en regering som säger sig vara för klimatmålen om att utsläppen av växthusgaser ska minska, i alla fall till 2045, men ändå agerar i rakt motsatt riktning. Vi har alltså på riktigt en klimatminister som de facto administrerar en politik som leder till ökade utsläpp, inte mindre.
Det är som att regeringen sparkar klimatbollen framför sig i förhoppningen att den ultimata klimatlösningen framför alla – kärnkraft – ska lösa all världens klimatutmaningar.
Regeringen kanske vill sälja in en slags trygghet, att vi kan leva som vi alltid har gjort, men med allra största sannolikhet skjuts bara problemen framför oss. Det är inte mer utsläpp av växthusgaser i atmosfären som behövs, utan tvärtom. Men den pucken vill inte Romina Pourmokthari hantera i dag.
I stället är Pourmokthari en klimatminister som står bakom en politik som leder till ökade utsläpp av växthusgaser de närmaste åren. Den känslan.
