För tre år sedan gjorde journalisten och arkitekturkritikern Mark Isitt ett besök i Halmstad genom sitt radioprogram ”Stadsinspektionen”. I samband med att han spelade in avsnittet blev Isitt intervjuad i Hallandsposten om sina tidiga intryck av staden. Och det var mycket i Halmstad som han blev förtjust i som Stadsbiblioteket, Slottet, Norre port och inte minst Rådhuset på Stora torg. Men en sak gillade han inte.
”Jag blev lite bestört över trafikleden som går framför slottet och som skär av staden. Det är under all kritik, hur har det blivit så?”, undrade Mark Isitt i HP.
Ja, det är en väldigt bra fråga. Hade Isitt stannat lite längre i Halmstad och sett sig omkring utanför den innersta stadskärnan hade han fått uppleva hur biltrafiken har en mycket dominerande ställning i staden. De centrala delarna av staden genomkorsas av flera trafikleder eller större vägar som Laholmsvägen, Wrangelsgatan, Timmermansleden, Slottsjordsvägen, Järnvägsleden och Nya Tylösandsvägen. Här har uppenbart stadens beslutsfattare favoriserat bilar framför gångtrafikanter. Att promenera över Wrangelsbron en vardagseftermiddag är verkligen inte angenämt.
På torsdagen sommarpratade Mark Isitt i Sveriges radio, och hans program tog avstamp i just stadsplanering. Och det var ett färgstarkt och tankeväckande sommarprat där han menade att svenska städer har mallats till döds trots att vi vill leva som man gör på kontinenten.
”Likriktade kedjor ersätter lokala specialbutiker, småskaligt blir storskaligt, blandningen av folk blir bara mindre och mindre. En monokultur är på väg att ta över”, sa Mark Isitt inledningsvis.
Senare i programmet exemplifierade han detta – med Stora torg i Halmstad. Mark Isitt menade att det är ett alldeles fantastiskt torg, med en monumentalskulptur av Carl Milles mitt på torget. Och ändå är det knappt någon som uppehåller sig där, konstaterade Isitt och fortsatte:
”Hela torget har devalverats till någon from av externt köpcentrum. Det är stora anonyma kedjor vart du än vänder dig. Om det så bara hade funnits ett litet bageri med det bästa surdegsbrödet. Men så blir det när man vill göra snabba affärer. Den kortsiktigheten, den här rovdriften på våra städer, den måste våra lokalpolitiker ta tag i. Det är deras uppgift att värna stadslivet.”
Men Isitt hann inte med att berätta allt han ville om stadsplanering i sitt sommarprogram. I stället fick han också på torsdagen utrymme på DN Debatt där han i debattartikeln ”Bilismen tar död på våra drömmars stad” vidareutvecklade sin kritik av dagens stadsplanering. Och han är inte nådig mot hur svenska städer har planerats de senaste 60 åren. Det är bilen som har varit i fokus, inte minst hur snabbt man kan ta sig till jobbet; ju fortare desto bättre har varit mantrat för många kommuner, menar Isitt.
”Att begränsa biltrafiken är ett måste om vi ska hitta tillbaka till det myllrande stadsliv som tidigare utmärkte våra städer. Detta har bevisats flera gånger om”, skriver Mark Isitt på DN Debatt, och tar upp exemplet med Ströget i Köpenhamn som fram till 1962 var en motorled men som i dag är Nordens livligaste gågata.
Varför har då bilarna en så framträdande plats i de svenska städerna? Troligen på grund av en grundmurad tro på förnuft och rationalitet vilket leder till att framkomlighet är viktigare än att skapa en trevlig och mysig stad.
När beslut ska fattas, om det så är av tjänstepersoner eller politiker, är ofta fokus på fel ställe och det mätbara blir mer värt än det som är värdefullt i sig självt. Eller som Mark Isitt träffsäkert beskriver det i sin debattartikel:
”Det kvantifierbara är lättare att argumentera för än en ’flummig’ känsla av trivsel och trygghet. En romantisk stadspromenad, en immig öl på en uteservering, ett biobesök – hur värderar man det?”
För att sammanfatta det så bör man inte värdera det mätbara utan i stället mäta det värdefulla. Det är väl det svåra tricket i hur dagens samhälle styrs och utvecklas.
Här kommer en kort men enkel uppmaning till de styrande politikerna i Halmstad. Tänk om i hur staden ska utvecklas. Nyckeln till ett trevligare och mer attraktivt Halmstad ligger i att ge mer plats åt gångtrafikanterna och mindre till bilarna. Det kräver en annan attityd än den som råder i dag på Rådhuset vid Stora torg.
Och som Mark Isitt beskriver det: ”I stället för ytterligare motorleder och ännu fler parkeringsöknar – allt kalkylerat på decimalen av nitiska trafikingenjörer – är det gångtrafikanterna som måste prioriteras om Sveriges sömniga stadskärnor åter ska väckas till liv.”
