Myggplågan kring Dalälven är ett välkänt problem som förstör för både människor och djur. Bekämpningen är inte bara en kamp mot klockan där man måste hinna bespruta områdena i tid utan det är också en politisk kamp där beskeden om det överhuvudtaget kommer några medel och hur mycket lämnas sent. När missnöje har riktats mot den ansvariga klimat- och miljöministern Romina Pourmokhtari (L) har hon först avböjt intervjuer och därefter avböjt besök i de drabbade områden eftersom hon enligt egen utsago inte tål mygg.
Huruvida Pourmokhtari är så pass allergisk mot mygg att hon inte ens kan besöka drabbade områden får vara osagt. Men den slapphänta hanteringen av något som är ett stort problem för många förstärker känslan av att regeringen inte alltid har en uppdaterad omvärldsanalys över vilka frågor som är viktiga ute i landet. Det handlar inte bara om det faktum att myggbekämpningen behöver långt mer resurser än vad någon politiker verkar ana. Det handlar inte heller om att bekämpningen kräver mer medel i dag på grund av förändrat klimat där flera stora regnskurar skapar översvämningar vilket i sin tur kommer kräva fler insatser mot myggen.
Det handlar framförallt om att det från regeringens håll verkar saknas uppfattning och förståelse om vad som försiggår utanför tullarna. Det är inte enbart en fråga som handlar om myggbekämpning kring Dalälven utan går att applicera på alla typer av frågor där Pourmokhtari med flera har visat på total oförståelse för hur politiken drabbar enskilda individer.
Det går inte att sitta på sin kammare i Stockholm och skylla på att man är allergisk. Som minister har man ett ansvar att komma ut i landet och se hur folk faktiskt har det. Det gäller inte bara de som drabbas av myggplågor utan även de som fastnar i byråkratin med tillståndsprocesser och bygglov eller de som gång på gång drabbas av att besluten om rovdjursjakt inte står i proportion till hur de boende drabbas.
Liberalerna kan påstå gång på gång att Tidöavtalet hade varit sämre utan dem, men fina ord om individens frihet spelar ingen roll när folk inte ges förutsättningar att leva och verka i hela landet. Myggplågan är bara ännu ett exempel i mängden på hur invånare lyfter en för dem viktig fråga och en outhärdlig situation där politiken slår dövörat till. Det kanske låter raljant men det går inte att låta bli att fundera över hur högt prioriterad frågan hade varit om det i Stockholm varit så myggigt att man inte ens kunde sitta ute på uteserveringar.
En minister ska naturligtvis inte behöva besöka varje plats som drabbas av den politik som förs för att förstå. Förståelse för konsekvenserna av politiken som förs, oavsett om det är goda eller negativa konsekvenser, ska man kunna ha ändå. Problemet är bara att när man duckar frågor och inte kan lämna besked i tid för att sedan lämna ett besked som är ett slag i luften och därutöver avböjer intervjuer och besök för att sedan skylla på en allergi så hemsk att det absolut inte går att ta sig till ett drabbat område – ja då visar man inte på att man har förståelse för den politik man för.
