Det är rejäl motvind för vindkraftsutbyggnaden i Sverige. I helgen kom nyheten att under första halvåret 2024 fick samtliga elva vindkraftsprojekt som var inne i slutfasen nej till tillstånd. Av dessa projekt stoppades sex av kommuner som lade in sitt veto.
På måndagen meddelade det statliga energikoncernen Vattenfall att man pausar utvecklingen av den havsbaserade vindkraftsparken Kriegers flak söder om Trelleborg. Orsaken är dålig lönsamhet på grund av att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna beslutat att inte bekosta landanslutningarna. Dessa två besked kommer vid ett tillfälle när utbyggnaden av vindkraft står högt på agendan – Sverige behöver all förnyelsebar energiproduktion i den så nödvändiga klimatomställningen att fasa ut fossila energikällor.
Sverige har fantastiska möjligheter att bygga ut vindkraften, både på land och till havs. Det enda som hindrar en kraftig utbyggnad – är vi själva. I alla fall om man utgår från varför vindkraften har motvind. Landets alla kommuner har vetorätt vid etableringar av vindkraftverk. Men inte nog med det, det kommunala vetot kan komma vid flera tillfällen under beslutsprocessen av ny vindkraft, vilket skapar en stor osäkerhet för entreprenörerna.
Men en än större bromskloss står faktiskt regeringen för, framför allt för att man dragit undan mattan för utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften. Detta eftersom man i Tidöavtalet ändrade spelreglerna och stoppade Svenska kraftnäts jätteprojekt att bygga ut stamnätet till havs. Konkret står det i Tidöavtalet att man vill stoppa planen ”att låta elnätskollektivet subventionera den havsbaserade vindkraftens elnätsanslutningar”.
Även om regeringen under de gångna två åren har godkänt ett stort antal nya etableringar av havsbaserade vindkraftsparker, bland annat Galena och Kattegatt syd utanför Hallandskusten, är ändå den förda energipolitiken tydligt för kärnkraft och emot vindkraft.
Konsekvenserna av klimatförändringarna är här och nu. Med ett allt mer extremt väder i kombination med en höjning av havsnivåerna kommer många människors vardag att förändras kraftigt. Detta gäller även här i Sverige. I detta akuta läge behöver världens regeringar arbeta på högtryck för att få ner utsläppen av växthusgaser.
Sol och vind är två energislag som är stark frammarsch, så väl globalt som i Sverige. Denna utveckling ska givetvis uppmuntras, men inte nödvändigtvis med statliga medel. Däremot bör regeringen tänka om vad gäller landanslutningarna av den havsbaserade vindkraften eftersom detta borde ses som en del av den nationella infrastrukturen för energiöverföring.
I stället vill regeringen med stöd av Sverigedemokraterna satsa på en utbyggnad av kärnkraften, trots att detta både blir en dyr affär för både staten och medborgarna samt att det dröjer åtminstone minst ett decennium innan nya reaktorer är på plats.
Att sätta upp hinder för vinden och ödsla energi på kärnkraft är en märklig prioritering. Det är dags för regeringen att tänka om; öppna fönstret och släpp in både sol och vind i energipolitiken. Ju förr desto bättre i kampen för att få ner utsläppen av växthusgaser. Det är den förnyelsebara energin som har framtiden för sig. Eller som Ted Gärdestad sjöng en gång i tiden:
”Sol, vind och vatten, höga berg och djupa hav
Det är mina drömmar vävda av.”
