Ukrainas försvar är starkt beroende av västhjälp. Så mycket förstår alla. Men för att mobilisera stöd är det viktigt att vara konkret. Det ukrainska försvarets behov kan delas in i tre delar.
Den första är mer av sådant som Ukraina har. Det gäller framför allt artillerigranater och pjäser som avfyrar dem. Helt enkelt för att det högintensiva kriget förbrukar väldigt mycket av detta och för att fronten är lång.
Det andra behovet är nya förmågor och förstärkning av befintliga för att få bort Rysslands strategiska fördelar, främst övertaget i luftrummet. Enligt Ukrainas försvarsministerium har Ryssland under årets fem första månader släppt 10 000 glidbomber över ukrainska armépositioner, städer och byar.
Mot dem saknar Ukraina i dag effektiva motmedel. De ombyggda flygbomberna på 250 kilo eller mer släpps från bombplan inifrån ryskkontrollerat luftrum. Jämfört med missiler har de en primitiv konstruktion men har kort flygtid, för luftvärn svår flygbana och syns dåligt på radarn. Och så är de billiga och väldigt många, betydligt fler är de luftvärnsmissiler som Ukraina, eller något land, kan få fram.
Det Ukraina kan göra är att bekämpa de ryska plan som släpper bomberna. För det krävs fler avancerade luftvärnssystem, som Patriot, och modernt stridsflyg utrustat med radar och missiler som kan se respektive skjuta långt. Därför väntar Ukraina ivrigt på F-16 som också kommer att jobba ihop med de två svenska stridsledningsplanen ASC 890 som kan se fientliga mål bortåt 40 mil.
Ukrainas tredje behov är att få lov att göra mer med de vapensystem från väst som man redan har fått. Man måste få friare händer att angripa mål på ryskt territorium. USA lyfte något på denna restriktion i juni vilket gjorde att Ukraina kunde slå ut ryska batterier som besköt Charkiv med ballistiska S-300-missiler. Det har gjort livet i Ukrainas andra största stad väldigt mycket bättre.
Men förutom glidbomberna kvarstår problemet med missiler som avfyras av ryskt flyg som lyfter från flygfält långt in i landet. USA tillåter inte att Ukraina angriper dessa baser. Så kan man inte kriga. Förbudet måste bort.
Allt detta måste nu ses mot bakgrund av det amerikanska presidentvalet. Donald Trumps val av Ukrainastödmotståndaren JD Vance som parhäst ger ytterligare en fingervisning om vad fyra år med Trump i Vita huset kan innebära för Ukraina.
Europa och andra allierade kan bära kriget ekonomiskt utan USA. Man kan till och med öka stödet till en nivå som Ryssland inte kan matcha. Men på samtliga punkter ovan kan stora bekymmer uppstå även bortom ett eventuellt indraget amerikanskt bistånd med materiel och pengar.
Amerikanerna kan sluta sälja vapen och ammunition som direkt eller indirekt används i Ukraina. De kan upprätthålla och skärpa restriktioner för användning av USA-vapen. De kan sluta förse ukrainarna med spaningsdata och andra underrättelser. De kan låta bli att införa nya och kan lätta på befintliga straffåtgärder mot länder som hjälper Ryssland att runda sanktionerna och tillverka mer vapen.
De kloka huvudena i Bryssel, Paris, Berlin, London och andra europeiska huvudstäder bör redan nu förbereda sig på alla dessa Ukrainafientliga vändningar i Washington. Än finns det tid men den är knapp.
