Människor vill se andra människor. Därför måste man bygga städer för just människor för att de ska vara attraktiva. Denna enkla men på samma gång geniala slutsats kommer från den danske arkitekten Jan Gehl. Trots denna till synes uppenbara logik att utgå från människans behov har städer alltför ofta anpassats efter en annan logik, nämligen efter biltrafiken. Se bara på hur många svenska stadskärnor blivit söndersprängda av att man byggt en tung huvudled rakt igenom centrum.
Möjligen finns det en nytta i att de trafikanter som sitter i respektive bil kommer fram snabbt, om de inte fastnade i en bilkö vill säga. Men det är också så långt som man kan se någon som helst fördel av att spränga sönder städer. När en stadskärna blir en fråga om hur snabbt man kan passera den, då har man verkligen inte förstått för vilka en stad är till för – människor.
En stadskärna ska inte vara en plats för passage, den ska vara en plats dit människor vill komma, och umgås. En plats för att se på andra människor. Och ju mer människor som är där, desto mer intressant blir platsen för andra människor.
”En bra stad är som en bra fest. Folk stannar längre än de hade tänkt, för att de har trevligt och trivs.”
Det säger Jan Gehl i den danska tv-serien ”I arkitektens fotspår” som gick på SVT under våren, och finns tillgänglig på SVT Play. I serien får tittaren följa med på en resa runt jorden, till fyra städer som alla har inspirerats av den danske stjärnarkitektens idéer om hur en stad kan anpassas för människorna som bor där eller tillfälligt är på besök.
I det första avsnittet går turen till New York, där programledaren Ane Cortzen träffar några av de personer som varit med och förvandlat delar av Manhattan från en ogästvänlig plats, till att människor vill vara där och umgås med andra. I den fortsatta färden runt jorden tar programmet oss till Rotterdam, Melbourne och slutligen Oslo – städer som har tagit inspirerats av Jan Gehls tankar och idéer.
Inte minst är avsnittet om den norska huvudstaden ett bra exempel på hur staden gått från att vara ett bilinferno till att människor fått mer utrymme, och att staden öppnats upp mot det vatten som omger Oslo. Resultatet är slående, i dag finns det många fler platser för människor att vara på än tidigare.
Vi vänder blicken hemåt, till Halmstad, vår stad i södra Halland. Här finns det också stora utmaningar med biltrafik som tar för mycket plats i det allmänna rummet i och runt stadskärnan. När journalisten och arkitekturkritikern Mark Isitt i sitt radioprogram ”Stadsinspektionen” besökte Halmstad för några år sedan var det många byggnader han uppskattade, som Stadsbiblioteket och Rådhuset, men en sak gillade han inte.
”Jag blev lite bestört över trafikleden som går framför slottet och som skär av staden. Det är under all kritik, hur har det blivit så?”, undrade Mark Isitt i HP när han intervjuades om radioprogrammet. För nästan exakt ett år sedan tog Isitt på nytt upp Halmstad när han sommarpratade i P1. Denna gång var hans fokus rakt på stadens hjärta, Stora torg, som han tycker är ett alldeles fantastiskt torg med Milles-skulpturen Europa och tjuren mitt på torget. Men sedan han var skoningslös i sin kritik av Stora torg, det är ingen som uppehåller sig på torget menade han:
”Hela torget har devalverats till någon from av externt köpcentrum. Det är stora anonyma kedjor vart du än vänder dig. Om det så bara hade funnits ett litet bageri med det bästa surdegsbrödet. Men så blir det när man vill göra snabba affärer. Den kortsiktigheten, den här rovdriften på våra städer, den måste våra lokalpolitiker ta tag i. Det är deras uppgift att värna stadslivet.”
Mark Isitts skoningslösa ord om Stora torg och biltrafiken i Halmstad är mycket värdefulla. Det är viktigt att se saker för vad de är. Att leva i en stad är ibland som att vara fången i sin egen kropp; till slut ser man inte de brister och fel som finns, man tar staden för given. Trots att en stad på många sätt inte har tagit hänsyn till människorna som bor och vistas där. I stället är det själva byggnaderna som ofta tillåtits att ta för stor plats, samt alla vägar som är byggda för biltrafik. Mitt i allt detta glöms ofta människan och hennes behov bort. Var finns platserna för människor att stanna upp, att sätta sig ner och bara vara?
Allt för ofta byggs en stad för andra behov än människans. Det kan handla om en betongöken till parkeringsplats, eller fyrkantiga lådor med en totalt platt och död fasad. Den som känner Halmstad känner igen beskrivningen. Men vad som finns mellan husen, mellan byggnaderna, det är det som borde räknas, och som borde anpassas efter människan och hennes behov. Detta borde alltid vara utgångspunkten för hur Halmstad ska utvecklas. Tillgodoses dessa behov kommer människorna i den också trivas där, och inte känna att de är fångna i den stad de bor i.
Kanske tog det politiska styret Ansvar för Halmstad Mark Isitt på orden, för i november förra året presenterades en storsatsning på 160 miljoner kronor till att bygga om Stora torg. För att få fram bra förslag på hur torget ska se ut i framtiden har fyra utvalda arkitektbyråer fått i uppdrag att i en arkitekttävling ta fram sina förslag.
Bakgrunden till ombyggnaden av Stora torg är framför allt att torggaragets tak måste renoveras. Och för att slå två flugor i en smäll ska torget också genomgå en större omgestaltning i samband takrenoveringen. För detta ändamål har Halmstads kommun som sagt utlyst en tävling, och nyligen presenterades de förslag som de fyra arkitektbyråerna tagit fram för hur det framtida torget ska se ut. I oktober kommer en jury att kora vinnaren i tävlingen. Därefter inleds planering och projektering. Hösten 2027 beräknas det nya torget vara på plats.
Under tiden fram tills att vinnaren utses har Halmstadborna själva möjlighet att ta del av de fyra förslagen, bland annat genom en utställning framför rådhuset. Medborgarna får även bidra med sina synpunkter på kommunens hemsida. Det är Halmstads kommun som beställare har bestämt bedömningskriterierna, som bland annat handlar om hållbarhet och gestaltning. Denna ledarsida kommer i en sommarserie i fyra delar att presentera de olika förslagen, och även bedöma respektive bidrag. De fyra bidragen är Årsringar, Glasgrön bölja, Söderläge samt Kronor och hjärtan. Utfallet av arkitekttävlingen är otroligt viktigt. Ett av dessa förslag kommer att sätta sin prägel på Halmstads stadskärna under flera decennier framåt.
I ledarsidans sommarserie kommer bidragen först och främst att värderas utifrån vad som är bäst för människorna som bor och verkar där. Torget är en publik plats, och ska kunna fungera som Halmstadbornas eget vardagsrum. En plats där man kan umgås med andra. Hur väl klarar de fyra arkitektförslagen av att tillgodose människornas behov?
Den andra utgångspunkten handlar kort och gott om hur väl förslagen lyckas med att skapa ett nytt torg. Det kan låta som ett givet syfte med de olika tävlingsbidragen, att göra om torget, men dagens torg är på många sätt dysfunktionellt och behöver en transformation, då får det nya torget alltså inte vara för likt dagens. Nya Stora torg behöver helt enkelt sätta ett nytt avtryck i Halmstads stadsrum, och i dess historia.
Den sista utgångspunkten för denna ledarsida i bedömningen av de fyra bidragen handlar om flexibilitet. Det nya torget måste kunna anpassas till olika funktioner och tillfälliga evenemang. Givetvis måste torget vara attraktivt under årets alla dagar, men ibland behöver dess funktioner förändras för större evenemang. Hur väl de olika arkitektförslagen klarar av detta kommer att vara en del av bedömningen.
Men flexibilitet handlar inte bara om den tillfälliga anpassningen, utan också om att kunna göra om, och göra rätt, att ha både viljan och förmågan att göra justeringar av det nya torget av sådant som inte blev som det var tänkt. Ansvaret för denna flexibilitet ligger inte på de fyra arkitektbyråerna utan ligger i stället på förvaltaren av torget, det vill säga Halmstads kommun. Att mäta och utvärdera hur det nya torget används blir en viktig framtida uppgift för kommunen. Ett helt nytt torg kan inte vara hugget i sten. Men hur väl ett nytt torg kan anpassas till nya förhållanden är också en del av bedömningen av de olika förslagen.
Till sist, välkommen till Halmstads nya framtid. Det är dagens tankar och idéer som formar vår gemensamma framtid. Och här är det på sin plats att inspireras av Jan Gehl. Låt Stora torg bli som en bra fest. När man väl kommer dit stannar man längre än man tänkt sig. Det är en bra vision för nya Stora torg, och hela Halmstads city.
