Halmstads kommun är en attraktiv kommun, här vill många bo, leva och verka. Därför behöver man från kommunens sida blicka framåt, och planera för nya bostadsområden. Men när man gör det och blicken faller på Tylösand eller Frösakull blir reaktionerna mycket starka.
I kommunens arbete under förra mandatperioden med att ta fram en ny översiktsplan pekades Eketångaskogen vid Tylösand ut som ett lämpligt ställe att bygga bostäder på. Men det tog hus i helvete. Även om protesterna framför allt kom från lokalboende i Tylösand valde vissa partier, däribland Moderaterna, i ett lappkast att byta åsikt och propagera för att det inte skulle byggas nya bostäder i Eketångaskogen. Följden blev att en utbyggnad av ett bostadsområde i den aktuella skogen inte ingår i den gällande översiktsplanen.
Ett liknande agerande från Moderaternas sida skedde nyligen i samband att en detaljplan för Frösakull skulle skickas ut på samråd. Trots att det aktuella området i Frösakulls centrum är utpekat som bostadsområde i översiktsplanen valde Moderaterna tillsammans med bland annat Kristdemokraterna, att agera mot dessa planer när frågan behandlades politiskt. Nu skickades detaljplanen ändå ut på samråd, med hjälp av flera av oppositionspartierna. Ändå är det ett beklämmande agerande av framför allt Moderaterna. När väl spaden ska sättas i marken kan man vara säker på att det gnälls mest i de mest välbärgade bostadsområdena i hela Halmstads kommun – och M hörsammar denna klagosång.
Men inte nog med det, det är också i dessa områden som de värsta klimatbovarna finns. Det visar en granskning som Hallandsposten har gjort, och som publicerades i veckan. Störst klimatavtryck i Halmstads kommun har nämligen de boende i just Tylösand och Frösakull. Jämför man det område med störst klimatavtryck, Frösakull, har de boende där mer än dubbelt så stor klimatpåverkan jämfört med de boende i Andersberg, som har lägst konsumtionsbaserade utsläpp.
Som bekant behöver användningen av fossila energikällor minska kraftigt och därmed utsläppen av växthusgaser. För att kunna jämföra olika utsläpp med varandra kan man räkna om dem till så kallade koldioxidekvivalenter, som innebär utsläppens klimatpåverkan mätt i koldioxid. Hallandspostens granskning utgår från den så kallade Konsumtionskompassen som lanserades för ett par år sedan av Stockholm Environment Institute, SEI, och som analyserar och mäter hushållens konsumtion. Det intressanta är att den här kompassen visar hur klimatavtrycket ser ut på postnummernivå. Och för Halmstads del finns det alltså stora skillnader inom kommunen.
Men man kan inte sticka under stol med att klimatavtrycket är starkt kopplat till inkomstnivåer, ju högre inkomster desto större är ofta en persons påverkan på klimatet. Därmed har också boende i mer social utsatta områden lägre klimatavtryck. Utifrån detta faktum är det rimligt att det är själva utsläppen som bör beskattas, framför allt på lyxkonsumtion. Men det behövs troligen mer än så, till exempel satsningar på en mer utbyggd kollektivtrafik.
Av HP:s granskning framgår att utsläppen från bara transporterna från en genomsnittlig Frösakullsbo är mer än vad en Anderbergsbo släpper ut till totalt årligen. Givetvis beror detta på att tillgången till bilar är större i Frösakull, men också behovet av att transportera sig. Fler elbilar, mer service och en utbyggd kollektivtrafik är då några lösningar för att minska Frösakullsbornas utsläpp.
Även om ett stort ansvar för att minska på klimatutsläppen ligger på var och en av oss, så har det offentliga en helt central roll i att skynda på klimatomställningen. På kommunal nivå kan det handla om stadsplanering, hur kommunen ska utvecklas, medan det på regional nivå handlar om att göra kollektivtrafiken mer attraktiv. På nationell, och global nivå, handlar klimatkampen framför allt om att ställa om till mer förnyelsebara energikällor, samt öka att beskattningen av utsläpp.
Men det går heller inte att bortse från det faktum att de med högst inkomster också är de som bidrar mest till finansieringen av välfärden. Storleken på den omfördelningen är kanske den fråga som allra mest tydligt definierar den traditionella blockpolitiken där partier till vänster vill se mer av omfördelning genom ett ökat skatteuttag och partier till höger generellt vill se det omvända, det vill säga lägre skatter.
Men oavsett hur stor omfördelningen av individernas inkomster ska vara, så lär frågan om klimaträttvisa bli en viktigt ideologisk fråga för framtiden, och då inte bara mellan människor eller mellan nationer på en global nivå, utan även mellan generationer. Allt hänger nämligen ihop.
Ju mer utsläpp som görs i dag av växthusgaser, desto mindre utrymme lämnas till framtida generationer. Och i den ekvationen går det inte att komma ifrån det faktum att ju längre västerut man kommer i Halmstad, desto större klimatpåverkan har kommunens invånare. Här krävs alltså insatser av alla parter för att minska på klimatutsläppen, om det så handlar om oss alla individer, eller att de offentliga institutionerna agerar, från de lokala beslutsorganen hela vägen upp till de globala organisationerna.
För min egen del får jag också en tankeställare av statistiken. Som boende på Söder ligger jag med ett genomsnitt på drygt sju tons utsläpp av koldioxidekvivalenter, vilket är över medelnivå för Halmstads kommun. Ingen kommer undan klimatpolitiken i Halmstad.
