Ibland är det viktigt att konstatera det uppenbara. För att kunna lära sig att laga mat behöver man ha praktiska moment. Det är ett väldigt aktuellt exempel på en självklarhet.
”Det känns lättare om man får testa på att göra saker själv. Det får man inte genom teorilektioner.”
Det säger eleven Nellie Hallbäck på Örnaskolan i Hyltebruk i Hallandspostens reportage om hem- och konsumentkunskap på skolan. Och hela reportaget förmedlar matglädje. Ungefär 75 procent av undervisningen i hemkunskap är praktisk, vilket tyvärr inte är en självklarhet i dagens Skolsverige.
”De allra flesta elever tycker att hem- och konsumentkunskap är ett roligt ämne, men det är ju inte teorin som gör det roligt utan när de får laga mat”, säger Annelie Ljungqvist Alexandersson, som är lärare i ämnet på Örnaskolan.
En av skolans två rektorer, Björn Gustavsson, säger till HP att de praktiska momenten är en viktig del i hemkunskapsundervisningen. Det är också därför man satsar på detta menar han.
Som sagt, allt detta låter som självklarheter, att man lagar mat på hemkunskapen.
Vi vänder blicken mot Halmstad, och Söndrumsskolan. För ett par veckor sedan uppmärksammade Hallandsposten att skolledningen på Söndrumsskolan hade gått ut med information om att det inte blir några praktiska moment i hemkunskap för eleverna i årskurs 7–9 det kommande läsåret. Detta besked väckte berättigad kritik, och sedan kom beskedet att det ändå skulle bli praktiska moment. Men hur mycket, och när var oklart. Bakgrunden till den indragna matlagningen var så klart nedskärningar i skolan. Förra året skulle Halmstads skolor spara 45 miljoner kronor, och i år ligger besparingen på 40 miljoner.
Trots att rektor och skolledning på Söndrumsskolan har backat och meddelat att det blir viss matlagning för eleverna i årskurs 7 till 9, är det fortfarande väldigt utmanande att bedriva de praktiska momenten i hemkunskapen. Det framgår av ett reportage i HP där skolans två hemkunskapslärare intervjuas, Helena Wilert och Sebastian Jäderås. Efter de olika beskeden om den bantade matlagningen på skolan har frågorna från elever och föräldrar varit många, menar de två lärarna.
”Nu har elever till och med sagt att de vill betala maten själva, men skolan ska ju vara kostnadsfri”, säger Sebastian Jäderås till HP.
Med det nya beskedet att det blir ett tillskott till hemkunskapen räknar de två lärarna med att kunna genomföra 70–75 procent av de praktiska momenten i hemkunskapen. Men hur mycket matlagning det blir beror på vad de väljer att göra och om de snålar väldigt mycket, vilket skiljer sig mot hur det var förr då man kunde köpa in både hushållsmaskiner och nya handdukar.
”Vi vänder och vrider på varenda liten morot och det är nästan löjligt att vi lägger dyr arbetskostnad på att ta hand om en gammal lökbit”, säger Sebastian Jäderås.
Halmstads kommun, liksom många andra kommuner i Sverige, lägger år efter år så kallade effektiviseringskrav på skolorna, vilket i praktiken innebär besparingar. I Halmstad har alltså en konsekvens blivit minskad matlagning på hemkunskapen.
”Jag tycker att det är konstigt att man väljer att spara på våra barn och ungdomar. Finns det verkligen inget annat sätt att spara på? Det kan inte för varje år bli mindre och mindre pengar för någonstans är det stopp”, säger Helena Wilert.
Kommunernas ständiga strävan efter att minska resurserna till skolan får till slut en drastisk konsekvens, som en hemkunskap utan matlagning. Vad är nästa steg? Teoretisk slöjd? Eller än värre, teoretisk lunch? Just teoretisk slöjd var på tapeten i Falkenberg för cirka 25 år sedan, och blev en riksnyhet. Där fick kommunen till sist backa.
Men vän av ordning, samt många föräldrar till elever på Söndrumsskolan, frågar sig: Finns det inget krav på hur många timmar matlagning som eleverna ska ha på schemat? HP skickar vidare frågan till Aida L Normohammadi, jurist på Skolverket.
”Det finns inte någon reglering för hur mycket tid man ska lägga på olika moment. Det är hela tiden en bedömning skolan får göra utifrån respektive ämne och där har lärarna bäst kännedom om var de ska lägga fokus på”, svarar hon.
Här finns alltså helt klart en lucka i regleringen av skolan, och som öppnar upp för att kommuner ständigt kan spara på skolan. Det beror på den så kallade mål- och resultatstyrningen av skolan, där kommuner och fristående skolor har att se till att visa uppställda mål nås. Men hur dessa mål ska nås sägs det tyvärr inte så mycket om. Dessutom är det heller inte så lätt att avgöra om målen har uppfyllts; kvaliteten på undervisningen och elevernas resultat är allt som oftast ingen exakt vetenskap.
Två skolor i två olika kommuner, och vitt skilda inställningar till hur hemkunskapen ska bedrivas. Se där en beskrivning av hur skolan kan se olika ut i två grannkommuner. Det handlar alltså om Söndrumsskolan i Halmstads kommun och Örnaskolan i Hylte kommun. Vill en kommun satsa på hemkunskapen, så går det. Detta trots att Hylte är en liten kommun och har en stor utmaning med en ansträngd ekonomi.
Det gör något med skolan när kommunerna inte tar sikte på att utveckla barnen så långt som möjligt, utan i stället lägger sig på en tillräcklig nivå. För det är precis vad Halmstads kommun gör, liksom en betydande majoritet av Sveriges kommuner. Det är inte att ta ansvar för framtiden.
