Förra fredagen var det skolfest i Halmstad. Då invigdes den nya Östergårdsskolan med pompa och ståt, till många elevers och lärares stora glädje. Med det nya läsåret har nu flera års byggkaos ersatts av helt ny skola. Det är efterlängtat.
Efter invigningen fick inbjudna besökare möjlighet att uppleva skollokalerna på en rundvisning. Där kunde man konstatera att nya Östergårdsskolan är ett gediget bygge med hög standard och förstklassiga klassrum, inte minst har skolan fått nya fina hemkunskapslokaler med en skinande köksutrustning. Här kommer det att bakas många bullar.
Men i en annan del av Halmstad, på Söndrumsskolan, är det andra bullar som väntar eleverna i hemkunskapen det kommande läsåret. Eller rättare sagt – inga bullar alls.
I alla fall var det beskedet som skolans elever och deras föräldrar nyligen fick från skolledningen. Detta läsår blir det inga praktiska moment på hem- och konsumentkunskap utan i stället bara teoretisk undervisning i årskurserna 7 till 9, var budskapet i ett utskick. Detta väckte givetvis en befogad kritik, och inte minst vrede från vårdnadshavare. Och givetvis besvikelse från elever. Hemkunskapsundervisning utan matlagning och bullbak, är det egentligen hemkunskap?
Förvisso har skolans rektor backat och meddelat att det kommer att bli praktiska moment under hemkunskapen för berörda elever. Men i en intervju med HP kan rektorn inte specificera hur mycket eller när denna undervisning ska ske.
Bakgrunden till den minskade matlagningen och bakningen är att det behöver sparas pengar på Söndrumsskolan. Det kostar helt enkelt för mycket att köpa in råvaror för att laga mat på skolan. I alla fall enligt skolledningen.
Men det som verkligen är beklämmande är inte rektorns besked om färre praktiska moment i hemkunskapen. Det är i stället de besparingar om det politiska styret i Halmstad har drivit igenom de två senaste åren, och som nu får sin yttersta konsekvens när Söndrumsskolan mister stora delar av sin matlagning och bakning.
Förra året skulle skolorna i Halmstad spara 45 miljoner kronor, och i år ligger besparingarna på 40 miljoner. Givetvis leder detta till allvarliga konsekvenser – särskilt som de återkommer år efter år.
Besparingarna på Halmstads skolor har inte passerat obemärkt, men gång på gång har de försvarats av ledande politiker. Inte minst av den tidigare ordförande för barn- och ungdomsnämnden, Arber Gashi (S). Han har sagt att skolneddragningarna i praktiken är en mindre del av skolans totala budget, och därmed indirekt förminskat dess konsekvenser. Apropå besparingarna sa Gashi också så här i HP som ny ordförande i nämnden:
Tyvärr innebär den politiska kreativiteten att barnen mister ett kreativt moment i sin undervisning.
Det finns också en grundläggande skevhet i det här resonemanget. Det är politikerna som bestämmer hur mycket pengar som ska tilldelas skolan. Men det är rektorn på respektive skolenhet som har att hantera denna ekonomiska verklighet, det vill säga ansvaret att genomföra besparingar. Det är med andra ord en stor skillnad mellan politikerna som tar beslut om att dra ner på skolans resurser jämfört med skolledningarna som de facto måste genomföra dem. Denna skevhet är inte bra för demokratin, för det blir svårare för väljarna att utkräva ansvar av dem som fördelar de gemensamma resurserna, det vill säga politikerna.
Tyvärr är det också så här det ser ut i stora delar av Sverige; det är kommunpolitikerna som beslutar om skolbesparingar medan det är skolledningarna som har ansvaret att se till att det faktiskt genomförs. Detta måste ändras. Politikerna måste ta ansvar för skolans besparingar, inte skolledningarna.
Frågan måste ställas på nytt: Hemkunskapsundervisning utan bullbak, är det hemkunskap? Svaret på den frågan är givetvis nej. Ändå är det precis vad som kan hända i en kommun som sparar in på barnen, allas vår gemensamma framtid.
Det enda raka är att sätta stopp för de så kallade effektiviseringarna i skolan, läs besparingar – i Halmstad, och i resten av Sverige.
