Den 1 juli avskaffades danstillståndet. Fram tills nu har krögare som inte haft tillstånd för att ordna offentlig danstillställning riskerat rättsliga påföljder om de inte har avbrutit spontan dans som har uppstått i lokalerna.
Danstillståndet har varit en kvarleva från 1950-talet och trots att det under lång tid rått konsensus bland en majoritet i riksdagen om att danstillståndet ska avskaffas har det dröjt tills nu innan den onödiga lagen försvann. Fler onödiga lagar bör ses över i syfte att göra Sverige lite frihetligare för såväl individer som företag.
Sverige har över 800 lagar. Ett flertal av dem är grundläggande för att Sverige ska fungera. Att lägga fram nya lagförslag är ett sätt att lämna avtryck och omvandla sin ideologi och politiska idéer till faktisk verklighet. Fokus för denna regering har hittills varit lagstiftning för de stora frågorna rörande framförallt migration och grov brottslighet vilket är förståeligt givet den verklighet Sverige befinner sig i.
Men lagboken är en blandning av viktig lagstiftning och märkliga ineffektiva krav. Även om många lagar är en kvarleva från lång tid tillbaka ter de sig också som ett bevis på att politiker helt enkelt inte verkar lita på vanliga människor, utan anser att deras fri- och rättigheter ändå bör regleras på olika sätt. Det är inte bara tillståndet för att dansa som behövde avskaffas, det finns en mängd andra lagar som förtjänar en frihetlig översyn.
Till exempel kravet på mat vid alkoholservering. I dagsläget kan inte serveringstillstånd beviljas om det inte också serveras mat. Enklare rätter som smörgåsar eller korv med bröd räcker inte. Det betyder att den som driver ett gatukök eller annat enklare serveringsställe inte får erbjuda sina gäster en öl till maten.
Ett annat är kravet på kvitto för arkadspel – en lag som klubbades så sent som hösten 2022. Trots att arkadspel snart kan klassas som kulturhistoria kände sig politiker tydligen nödgade att involvera hårdare krav även på dessa när man klubbade igenom ”en förstärkt spelreglering”. Syftet att hjälpa spelmissbrukare är i grunden rimligt men är ännu ett exempel på hur man blandar lagstiftning som kan göra skillnad på riktigt med krav som enbart ställer till det utan att göra någon direkt nytta i verkligheten.
En annan kvarleva från dåtiden är kassettbandsavgiften – en skatt som lades på tomma kassettband för att säkra intäkter till artisterna när folk satt hemma vid radion och bandade låtarna som spelades. Trots att kassettband numera närmast är en antikvitet lever skatten kvar vilket innebär att köper man ett USB-minne eller en hårddisk betalar man en avgift för att man kommer att kopiera upphovsrättsskyddat material. Ju större hårddisk – desto högre avgift. Detta trots att syftet kanske inte är att kopiera upphovsrättsskyddat material utan snarare säkerhetskopiera de egna semesterbilderna.
Dessa regleringar ger ett spretigt intryck av svensk lagstiftning och väcker en känsla av att politiker gärna lägger sig i och reglerar ned på detaljnivå. Många politiker är duktiga på att berätta vilka regleringar de vill se – färre kan berätta vilka lagar de skulle vilja avskaffa.
Ulf Kristersson har sagt att han vill lösa Sveriges stora problem. Gott så. Men i ivern att lagstifta får man som politiker inte heller glömma bort att se över även de mindre frågorna. Det kan tyckas tramsigt att haka upp sig på rätten att servera en öl när folk skjuts till döds men förbud och meningslös byråkrati hindrar såväl individer som företagare från att ha det roligt och leva fritt. Nog skulle Sverige behöva vara lite roligare och lite friare.
