Jonas Sjöstedt avgår senare i vår som partiledare för Vänsterpartiet. Det meddelades på onsdagskvällen. Skälet är att han vill vara med sin familj, som nu befinner sig i Vietnam där Sjöstedts hustru arbetar som ambassadör.
Efter åtta år som partiledare kan Jonas Sjöstedt se tillbaka på stora framgångar med sitt parti, framför allt i att partiet har vuxit. Vid valet 2018 fick man 8 procent av rösterna i riksdagsvalet.
Under förra mandatperioden, 2014–2018, stängde visserligen Stefan Löfven dörren för Vänsterpartiet att sitta i en regering men partiet kunde ändå driva igenom ett antal reformer som tack för sitt stöd till den rödgröna regeringen.
Den här mandatperioden ska Vänsterpartiet enligt Januariöverenskommelsen hållas utanför allt inflytande över regeringens politik. Trots det har Sjöstedt lyckats med bedriften att påverka regeringens politik, inte minst i slutet av förra året när reformeringen av Arbetsförmedlingen stoppades.
Som ledare för ett vingklippt parti har alltså Jonas Sjöstedt ändå vunnit en avgörande strid när han hindrade stora delar av Arbetsförmedlingen från att privatiseras.
Vem är då Jonas Sjöstedt egentligen? Jag har själv vid ett tillfälle träffat Sjöstedt i samband med en debatt på Högskolan i Halmstad våren 2018 och fick då en kort intervju med Vänsterledaren. Sjöstedt visade sig både kunna svara på frågor och på samma gång på ett enkelt och effektivt sätt presentera sitt partis politik. Det är mer än man kan säga om vissa andra partiledare.
Mitt intryck av Sjöstedt som politiker är att han kan vara hård i retoriken samtidigt som han är både väl påläst och tar sina meningsmotståndare på allvar. Det är faktiskt egenskaper som tyvärr blir allt mer ovanliga i dagens politiska landskap, där tonen tenderar att bli allt mer uppskruvad.
Om detta är mina personliga åsikter om Jonas Sjöstedt så är politik i grunden inte personlig. Ett parti får aldrig stå och falla med en person och detsamma gäller så klart för Vänsterpartiet. I det här avseendet ska det bli intressant att se vilken väg partiet tar när man väljer en ny partiledare. Mycket talar för att man drar vänsterut och att man väljer en kvinna efter att ha haft två manliga ledare.
Men någon avgörande förändring är knappast att vänta av partiledarbytet. Vänsterpartiet är fast förankrat långt till vänster och utanför regeringsmakten. Det är också där partiet hör hemma, med eller utan Jonas Sjöstedt vid rodret.
