Vilka mål har Ukraina med sin offensiv in i Ryssland? Denna fråga, i olika varianter, har i dagarna ställts till experter världen över. Det är inte den bästa ingången i det här läget. Frågan bäddar mest för gissningar. Det kan vara kvalificerade sådana men gissningar likväl. Det finns ett bättre sätt.
I stället för att genom krigets dimma spana efter ett mål någonstans långt där framme så kan man titta närmare på det som finns mitt framför näsan. Alltså: Vad har Ukraina åstadkommit? Vad har offensiven visat? Det är en hel del.
Ukraina har illustrerat att detta krig inte måste vara en statisk resurskamp och inte måste utkämpas på Rysslands villkor. Man hittade en svag punkt i fronten, slog till med överraskning och fick ett snabbt genombrott. De ukrainska resurserna var förhållandevis små men med många beståndsdelar, det som på militärspråk kallas kombinerade vapen (combined arms). Det var ett samordnat anfall med infanteri, pansar, artilleri, luftvärn, störsändare mot ryska drönare och egna drönarsvärmar. Det är nytt för Ukraina.
Rysslands trupper i området var till stor del dåligt utrustade och svagt motiverade. Många var värnpliktiga som enligt den nuvarande ryska doktrinen inte ska vara i strid. Det och överraskningseffekten gjorde att ukrainarna kunde ta anmärkningsvärt många fångar.
Vi har fått glimtar av traditionell rysk ledarskapsfilosofi: hellre lögn än dåliga nyheter till överordnad. I enlighet med den hävdade lokala makthavare i Kursk län att läget var under kontroll till dess att alla kunde se motsatsen.
Mer än en vecka efter att det ukrainska anfallet inleddes har Ryssland inte kunnat samla ihop sig till ett effektivt svar. Det tyder på att den ryska armén har vissa resursproblem. Man saknar uppenbarligen reserver som snabbt kan bli till slagkraftiga enheter för att sättas in på en ny plats. Rysk förstärkning i Kursk län kräver försvagning av andra frontavsnitt.
Ukraina har med sin markoffensiv på ryskt territorium fortsatt syna Rysslands bluff om upptrappning och flyttat gränser för användning av västvapen. Ingen regering i väst har kunnat invända mot det Ukraina gör och Ryssland har inte svarat med något Armageddon. De ryska röda linjerna har återigen visat sig vara en synvilla.
Den ukrainska informationsdisciplinen har varit stark – inga läckor inför operationen, total officiell tystnad under de första kritiska dagarna och därefter disciplinerad, knapphändig kommunikation som inte ger fienden något användbart.
Den ukrainska armén och det ukrainska samhället som helhet har fått en stor injektion optimism och tro på seger. Det är viktigt för uthålligheten. Men Ukraina har även skickat kraftfulla signaler utåt. Ryssland har fått en påminnelse om att priset för att fortsätta kriget kommer att bli högt. Västländerna har fått en försäkran om att stödet till Ukraina ger utdelning också i form av offensiva framsteg, att ukrainarna vet vad de gör och kan använda den materiel som de får.
Det är något att ta fasta på för Ukrainas allierade. Släpp nederlagsdoktrinerna. Sluta prata om kompromisser med Ryssland. Ge ukrainarna resurserna, ta bort alla begränsningar och låt dem strida så som de har visat att de kan.
