På måndagen meddelade statsminister Ulf Kristersson att regeringen vill återinföra civilplikten.
”Vi går tillbaka till en situation där vi har en formaliserad civilplikt parallellt med värnplikt”, sa Kristersson på en pressträff.
Beskedet är inte överraskande med tanke på vad som händer i vår omvärld, snarare tvärtom. Sveriges beredskap för en kris eller ett krig behöver öka rejält, och det gäller både den militära och civila beredskapen.
Under flera år fungerade det svenska försvaret som en slags budgetregulator för regeringen. Genom att skära ner på försvaret frigjordes resurser som kunde gå till andra delar av samhället. Dessa nedskärningar har skett under både socialdemokratiska och borgerliga regeringar.
Som väl är har pendeln svängt, och anslaget till försvaret ökar och kommer att göra så för lång tid framöver. Men satsningar på försvaret räcker inte. Mot bakgrund av ett kraftigt försämrat säkerhetsläge i vår närmaste omvärld, läs Rysslands krig mot Ukraina, behöver beredskapen i hela samhället öka.
En viktig del i det svenska totalförsvaret är den så kallade civilplikten, som är den civila motsvarigheten till värnplikten. Civilplikten avskaffades så sent som 2008 och har varit vilande sedan 2010. Civilplikt innebär att svenska medborgare vid höjd beredskap eller krig rycker in till samhällsviktiga verksamheter som till exempel sjukvård eller räddningstjänst.
Det kan tyckas på ett sätt självklart att medborgarna måste hjälpa till att skydda sitt land vid händelse av ett väpnat angrepp. Men det som låter som en självklarhet är i praktiken inte lika lätt att genomföra.
Regeringen vill att den återinförda civilplikten ska börja med räddningstjänsten. Det handlar om upp till ett par tusen personer med kompetens inom området men som inte arbetar med det i dag som behöver identifieras, och sedan utbildas.
”Erfarenheter från Ukraina har visat vilken enorm press de här funktionerna sätts under när civil infrastruktur och civil befolkning attackeras”, sa ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M) på måndagens pressträff.
Men enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) kommer detta inte att räcka utan det behövs mångdubbelt fler civilpliktiga inom räddningstjänsten. Civilplikten kan också behöva utökas till andra områden som sjukvård och skola.
Det yttersta hotet mot Sveriges frihet är så klart ett angrepp mot landets suveränitet, det vill säga om ett annat land med våld hotar vårt lands gränser. Tyvärr är detta inget som kan uteslutas för Sveriges del, vilket Rysslands storskaliga invasion av Ukraina är ett dystert bevis på.
Att regeringen nu vill återinföra civilplikten är mot bakgrund av vad som händer i vårt närområde därför mycket välkommet. Det finns en stor potential i civilsamhället och det är viktigt att synliggöra och lyfta fram denna inneboende förmåga i händelse av en kris eller ett krig. Den dagen medborgarna inte är beredda att försvara sitt land hotas hela nationens existens. Ett tydligt bevis på det är Ukrainas kamp för sin egen överlevnad.
I Sverige har medborgarna stor frihet att forma sina liv. Med stor frihet följer också ett stort ansvar. En följd av detta är så klart att när friheten hotas har vi alla ett ansvar att bidra till att försvara den – var och en efter sin förmåga.
