Det väckte mycket känslor när jag läste min medlemstidning "Vi lärare" i april 2024, ett reportage som handlade om RUR, kommunens resursutjämningsreserv. Reportaget redovisar samtliga kommuner i Sverige och det blir oerhört tydligt att Halmstad har en bra ekonomi.
Men va bra tänker jag då! Då finns det möjligheter att skapa förutsättningar för grundskolebarnen att göra sin plikt.
Men, det vi får veta år efter år är att kommunen måste spara, bland annat på förskola och skola. Man efterskänker dock delar av underskott men verkar inte, kunna vilja ändra synen på eller insikten om, vad skolan måste få kosta för att våra barn ska kunna göra sin skolplikt.
Plikt, när jag slår upp ordet, för säkerhets skull, så anges synonymer såsom skyldighet, åliggande, förpliktelse, moraliskt tvång, bötesstraff, böter och vite.
Då tänker jag, hur hjälper vi barn att göra sin plikt/skyldighet/åliggande? Att få en inre moralisk kompass att utbildning är viktigt! Att det är vägen framåt till högre studier, arbete, identitet, gemenskap, framtidsdrömmar och att kunna/vilja bli en samhällsmedborgare som kan dra sitt strå till stacken?
Vi vet att skolan är/kan vara ett skydd för barn på många sätt. Men i dag när många barn stannar hemma av olika skäl, rekrytering till kriminella gäng pågår för öppen ridå, när vuxna i skolan inte kan göra sitt uppdrag, då är skolan inte ett skydd längre.
Både personal och barn får utstå verbalt och fysiskt våld, hot om våld och andra kränkningar på sin arbetsplats. Ja, det är faktiskt barnens arbetsplats också. Hur ska barnen kunna tillgodogöra sig kunskap?
Jag har full förståelse för de som lämnar yrket och är mäkta imponerad av de som orkar stanna kvar och strida för barnen. Men hur länge?
Med detta sagt undrar jag hur en kommun som Halmstad – med god ekonomi, det finns både en vinst för 2023 och en stor ekonomisk reserv – inte kan göra en adekvat, långsiktig och hållbar budget för förskola och skola? Vad kan vara viktigare? Är verkligen barnen framtiden i Halmstad? Var i detta finns kommunens plikt/skyldighet/åliggande att, med skattemedel, möjliggöra barnens utbildning på en trygg, säker och positiv plats dit barnen vill gå?
Det är dags att vi alla, som träffar barn i sin profession, är föräldrar till skolbarn, är mor- och farföräldrar till skolbarn, känner någon som har skolbarn eller bara tycker att barn är viktiga och har rättigheter i största allmänhet, börjar reagera, skapar debatt och samarbetar förändring. Barn är rättighetsbärare och vi vuxna har skyldighet att se till att de får tillgång sina rättigheter.
Åse Voxhed, kommuninvånare, skattebetalare och mormor