Slutreplik. Svar till Ulf Halldin, 11/6.
Du skriver i ditt svar på min insändare att ”Krister Edvardson undviker helt frågan om kärnvapen på svensk mark”. Det är inte sant, jag skriver ”Regeringens ståndpunkt är tydlig, ingen basering av kärnvapen i Sverige i fredstid. Vad som gäller på svenskt territorium om Sverige (Nato) blir angripet det beslutar regeringen då och ingen annan.”
Det som är typiskt för de som hävdar att kärnvapen kan föras in i Sverige i fredstid att de aldrig, anger vilken typ av kärnvapen det skulle vara, viken fördel det skulle ge och varför regeringen skulle tillåta det.
När svenska förband övar utomlands får de ta in materiel och personal, fritt använda materielen och naturligtvis ta hem personal och materiel till Sverige. Förbandets personal avlönas av försvarsmakten och betalar skatt i Sverige. Begår någon medlem i förbandet ett brott ställs vederbörande inför rätta i Sverige. Det är en praxis som gällt sedan Sverige 1994 gick med i Natos PFP (Partnership for Peace). Naturligtvis gällt samma för utländska förband när de över i Sverige. Det är samma principer som beskrivs i DCA-avtalet.
Självklart finns det något som är nytt med DCA-avtalet som att USA kan lagra materiel i Sverige, men det är regeringen som ger tillstånd till vad som kan föras in för att lagras. Du skriver att Sverige gett upp sin makt till USA vilket visar att du inte förstått det grundläggande – det krävs alltid ett tillstånd från regeringen för att föra in materiel och soldater i Sverige och så har det alltid varit. Det framgår tydligt av ”Artikel 1 Tillämpningsområde och syfte” i paragraf 2 ”All verksamhet som omfattas av detta avtal ska bedrivas med full respekt för Sveriges suveränitet, lagstiftning och internationella rättsliga förpliktelser, inklusive vad gäller lagring av vissa typer av vapen på svenskt territorium.”
Krister Edvardson