Screening för prostatacancer är sedan många år ett hett ämne i prostatacancervärlden. Argumenten för och emot haglar, ibland på vetenskaplig grund men lika ofta misstänkt påverkade av personliga värderingar. Men nu är en tydlig vändning på gång. Sjukdomen tar runt 2 000 svenska mäns liv varje år, varav de flesta upptäckts för sent för att kunna botas.
Senast frågan behandlades var 2018, då Socialstyrelsen, SoS, beslutade att inte rekommendera screening enligt följande:
”Avgörande för rekommendationen är att nyttan med screening för prostatacancer med enbart PSA-prov inte tydligt överväger de negativa effekterna.”
I sak kan man instämma i att PSA-provet är alltför ospecifikt och leder till för mycket överdiagnostik och onödig behandling. Men SoS konstaterade samtidigt att nya studier var att vänta i närtid och att frågan då skulle prövas igen. För att driva på utvecklingen uppmanades också regionerna att förbereda sig genom att se över sin diagnostiska verksamhet. Dåvarande regering ställde sig bakom och avsatte medel för att stimulera regionerna att komma i gång. Beslutsdokumentet avslutades med:
”Detta är ett steg mot screening.”
Sedan dess har också, som SoS förutsåg, svenska och internationella studier visat att PSA-provets svaghet kan rundas. Om misstänkt cancer först undersöks med magnetkamera filtreras de med behandlingskrävande cancer ut från de mer godartade.
Var är vi då sex år senare? Över hälften av våra 21 regioner har kommit i gång med försöksverksamhet, så kallad organiserad prostatacancertestning (OPT) och de andra är på väg. En region, Värmland, har redan lång erfarenhet av fullskalig verksamhet. En enda region, tyvärr vår, har av någon anledning helt avstått. Ännu en gång ser vi ett exempel på hur extremt olika regionerna behandlar oss patienter. Att Halland är sämst i detta, trots vanligtvis höga ambitioner inom vårdområdet, är anmärkningsvärt.
Nu har också EU i sin nya cancerstrategi kommit med följande uppmaning:
”Länderna uppmanas att utifrån kunskapsläge och omfattning av opportunistisk (vild) screening utvärdera genomförbarhet och effektivitet genom organiserade screeningprogram”.
Vid de europeiska urologernas årsmöte i april tog frågan om screening stort utrymme. Den svenska modellen med OPT väckte mycket stort intresse och fler länder tar nu efter. En tydlig svängning har skett på så vis att argumenten mot screening börjar ersättas med frågan om hur screening ska bedrivas.
Vi i patientföreningen CaPriN kräver att regionen omprövar sitt ställningstagande och inleder försöksverksamhet enligt ovan.
Styrelsen för CaPriN genom
Bengt-Åke Karlsson, ordförande CaPriN
Conny Nielsen, sekreterare CaPriN
Calle Waller, Vårdpolitisk talesperson Prostatacancerförbundet