En naturvårdsavgift på alla avverkningar skulle kunna garantera att markägare ges bra ersättning för att bevara biologisk mångfald, men skogsindustrin och LRF har sagt nej, skriver Anders Wirdheim i en replik.
En naturvårdsavgift på alla avverkningar skulle kunna garantera att markägare ges bra ersättning för att bevara biologisk mångfald, men skogsindustrin och LRF har sagt nej, skriver Anders Wirdheim i en replik. Bild: Gorm Kallestad

Naturskydd ska självfallet betalas

En naturvårdsavgift på alla avverkningar skulle kunna garantera att markägare ges bra ersättning för att bevara biologisk mångfald, men skogsindustrin och LRF har sagt nej.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren.

ANNONS
|

Replik. Apropå insändaren ”Nya skyddsformer behöver utvecklas”, 22/4.

I HP 22 april skriver Joakim Dannegren från LRF att nya former behöver utvecklas för naturskyddet. Det är bra och det har vi från den ideella naturvården hävdat länge. Men vi har mötts av ovilja. Inte minst har LRF gått skogsindustrins ärenden och förespråkat utökat kalhyggesbruk när man borde värna de små skogsägarnas intressen. En förutsättning för effektiv naturvård är också att vi vet var de mest värdefulla områdena finns. Det håller inte LRF med om då man lyckats stoppa inventeringen av dessa marker (nyckelbiotoper).

Vi skulle kunna ha blomstrande verksamheter i ett levande skogslandskap, men vem vill turista på kalhyggen? Vidare kommer samhällets behov av andra ekosystemtjänster från skogen än enbart virke och pappersmassa att öka. Dessa behov kan inte tillgodoses av produktionsskogar som ekologiskt sett kan jämföras med spannmålsåkrar.

ANNONS

Joakim Dannegren ser ett behov av att artskyddet blir mer rättssäkert samtidigt som den biologiska mångfalden utvecklas. Det sistnämnda är tomt prat. LRF:s argumentation leder nämligen till en fortsatt utarmning av skogarnas växt- och djurliv. Att enbart undanta lågproduktiv skog från skogsbruk hjälper exempelvis inte de arter som kräver en rikare miljö.

Dannegren hävdar också att vi ser en positiv trend bland skogens fåglar. Det är en sanning med modifikation. Ett antal anpassningsbara arter gynnas, inte minst på grund av klimatförändringarna. De arter som ställer högre krav på sin miljö fortsätter däremot att minska när äldre och varierade skogar kalhuggs och ersätts med granplantager.

Enskilda markägare ska inte drabbas när värdefull natur skyddas. En naturvårdsavgift på alla avverkningar skulle kunna garantera att markägare ges bra ersättning för att bevara biologisk mångfald, men skogsindustrin och LRF har sagt nej.

Slutligen hävdar Joakim Dannegren att artskyddet saknar stöd hos svenska folket. Det är att ljuga med statistik. I verkligheten är det tvärtom: Svenska folket vill enligt mängder av studier ha en artrik natur.

Anders Wirdheim

Ideell naturvårdare

ANNONS