"Artikeln i HP den 1 november om Birgitta Persson gjorde mig både arg och ledsen. Hur kunde hon bli så misshandlad av vårdcentralen i fråga? Varför sökte man inte orsaken till hennes smärtor? I stället skrevs symtomdämpande och beroendeframkallande mediciner ut med starka biverkningar.
När hon kände sig nere, föreslog läkaren antidepressiva medel, vilket hon vägrade. Hon fick ingen information om hur intaget av dessa medel sedan skulle trappas ned. Hallå där! Ni läkare har att göra med levande varelser, inte med robotar. Varje människa är unik och skall behandlas därefter.
På ledarsidan samma dag besvarar professor Henrika Jormfeldt kritiken från läkarna Herrström och Jarbin. Hon skriver att ”läkemedel inte botar psykisk sjukdom.”
Att vistas ute i naturen och umgås med djur är i hög grad läkande för både kropp och själ, men dagens läkarvård handlar mestadels om en ”quick fix” av våra problem, både psykiska och fysiska.
Läkemedel kan behövas vid akuta psykiska besvär, men det får inte ersätta samtal, terapi och andra psykosociala insatser.
Vi har en duktig läkarkår som är skicklig på bland annat kirurgiska ingrepp och forskning, men vart har det holistiska synsättet tagit vägen? I min barndom på 1950-talet hade vi en provinsialläkare som tog sig tid att prata med sina patienter. Varför finns det i dag ingen tid för detta? Ett tröstande och uppbyggligt samtal med läkaren kan skapa underverk och kanske utesluta många piller.
Ninni A