Hur mår våra barn och ungdomar egentligen idag? Jag växte upp i en helt annan värld på 1950-talet där vi barn var förskonade från krig och annat elände som hände i världen. Tv:n kom in sent i huset – vi var bland de sista som inköpte 17-tummaren. Det var väldigt trevligt och underhållande men till vilket pris? Jo, samtalen med föräldrarna krympte och sällskapsspelen försvann in i byrålådorna.
Visst är det viktigt att veta vad som händer i världen men jag tror att det blir för mycket information för de yngre. Förutom krig, svält, sjukdomar, klimatförändringar matas vi med våldsamma filmer. Vi vuxna kan slå ifrån oss det mesta men barnen kan inte hantera detta. Följden blir otrygghet, sömnsvårigheter och ångest.
Är våldsamheterna i samhället i själva verket ett rop på hjälp? Dagligen läser jag om bränder och skadegörelser på bilar, busskurer och byggnader. Bedrägerier, stölder och överfall på våra gamla och på blåljuspersonal. Hur har det kunnat bli så? Under min tid som ung på 1950-talet fanns inte alls sådana händelser på kartan. Det värsta vi gjorde var att palla äpplen och om en fönsterruta krossades så var det av misstag vid en bollek. Om vi var uppnosiga blev vi ordentligt åthutade inte bara av föräldrarna utan också av andra vuxna. Respekten var stor för de vuxna på den tiden. Alla var medvetna om att det var föräldrarnas ansvar för fostran av sina barn, inte samhällets.
Har vi vuxna misslyckats med att sätta gränser för vår avkomma? Jag och mina kamrater visste vad vi fick och inte fick. Tydlighet både hemmavid, i skolan och i samhället. Med detta kände vi oss trygga och inte alls vilsna. Vi lekte mycket och fick vara barn långt uppe i tonåren.
Föräldrarna behöver ha mer kontakt med sin avkomma. Mitt förslag är att avsätta en kväll/dag i veckan för avstämning vad som hänt under den gångna veckan och vilka planerna är för nästkommande. Finns det problem som behöver lösas? Även känsloyttringar ska tas på allvar och inte sopas under mattan. Viktigt att barnen får utlopp för sina rädslor, oro, ilska med mera. Naturligtvis är telefoner, dator och tv avstängda under samtalen.
Ninni A